mot

avsluta så trist, för så är det att: Jag kan känna en orealstisk känsla av att vara på höjden eller på toppen, för att en vecka senare tycka att det stinker impopularitet av mig. Man kan egentlgen inte veta hur det där, man har inte tillgång till andras fria tanker, men ännu ringlar inte kön av folk som vill ha autografen min, runt alla kvartalen. JaJa, för det ville ha blvit mycken ideell jobb.

Tänk att så skriva så många autografer! GOSH!

tagit min fars frågor vidare som den enda i släkten, nästan, 20 personer ut i släkts-leden, och har bemöttes med en komplett tystnad. Min mors morbrors son, driver oskså på med påverkan i distrikts- och miljö-frågor.

Men allt i allt har jag hållit på själv ideellt, och bemötts i flera år, som om det var inga ting det jag skrev. Jag har inte tagit min fars språkfrågor vidare, men tycker mycket om nynorsk och dialekter. Och han var mera politisk. Men annars är det lika med min far, och vad som var viktig för honom, och det han stod upp för. Man kan ju inte veta vad andra tänker, när de inte säger något direkt.

Jag har förstått att det finns en värld av skvaller, skadefröjd och avund. Det finns en värld av baksnackande, dåliga omtalen, straffande, förlöjligande, mistänksamhet, fördömmande, osv osv osv 

Om jag är utsatt för det, det vet jag ju inte, så länge det klinger knäpp tyst.

Och se, som min far har jag varit nästan fullständig blind för den världens existens.

Och har en blindzonen, så är en blind? Lite värre, man är dum. Och det var dumt?

Det är en stor okunnskap. Är det inte?

Innan vi ger upp hela temat, så får vi inse att vi är olika folk i folken, och att det kan vara stora barriärar mellan att förstå varandera.

Mina förmågor blev inte uppskaddade då jag växte upp, det var inte gynsamt, och blindzonen blev stor.

Innan vi lämnar helt, så skall vi också försöka att ställa till rätta huset Madli, det ÄR eller blev förgjord och vi måste försöka att sätt det hela i huset på sin rätta plats.

Jag hade ingen aning att jag skulle komma till att jobba med det jag utbildade för mig för, miljöfrågor, det är märkligt, för min egen del. Och jag hade ingen idé om att natur-bloggen skulle komma på sina avvägar, bort från själva natur-temat.

Efter jag kom till Sverige, så sökte jag andra vägar, och landade här.

Jag har feber igen, hoppas det inte är Coronan. Den är ju också en faktor som påverkar framitden. 

Kan resultatet av spegling bli till Inga Ting? Det är frågan.

Men min far växte inte upp i något spökhus.

Rent personlighets-mässig så liknar jag mest på min far, fast jag kan långt flera skämt.

Tyvärr så fick jag ta en resa, och förstå hur lite plats en introvert tar, man tänker så mycket, att man tror det fyller hela utrymmet, och personligheten innehåller så många blind-zoner.

Och sedan är jag inte helt lika honom, då vore jag en klon. Att växa upp i spökhuset, har gjort att personligheten och en av avsaknad av fungerande spegling, och att hela innehållet i spökhuset, som var långt överkurs, eller under kurs, har skapat någon som liknar på min fars avsakand av att kunde förmedla sig, och jag har upprepat historian på ett sätt, som jag inte hade velat, om jag visste och såg hela bilden.

Jag har upprepad ett mönster från de frånvarande speglarna och i från taptet-mönstret, som jag inte hade önskat om jag visste att det var det gjorde.

Min far kunde inte försvara sig eller gjorde det inte, troligen så trodde han att det inte behövdes, jag fick en insikts-schock då jag förstod att det kunne inte jag häller, jag trodde så bra om folken, att det räknades inte som nödvändig.

Möjligen var det precis så min far fungerade med. Man kan bara se det från utsidan.

VArje personlighet är en begränsning, och det är även det huset man växer upp i.

Men Inga är inga ting, så det är även en vrang-bild. Komplext nog.