mot

passion var litteraturen om slaverit, så då jag hade läst all litteratur om koncentrationsläger, och hur man tog livet av folken där, så blev nästa litteruren hur man tog livet av folket, som en gång hade varit slavar, litteraruren var stort sätt efter slalverit, och mest om bestalitetarna. Jag valde ut fyra av hans böcker, då jag skrev något de kallade säruppgift i norskan eller ett såkallad special-arbete, jag valde ut Coretta Kings berättelse om Martin Luther King, Angela Davis bok, och: De rider om natten, av Howarsd Fast och To kill a Mockingbird, i från hans bokyhlla. Upppgiften ligger här. Böckerna var absolut inte tråkiga, så att jag faktisk kom igenom utan problem, men det skapade nog väldig många tanke-problem. Man vill att världen skall vara enkel och lätt farbar. Det skapade inte något enkelt liv min del. Jag måtte ta ställning och utan kompromiss. 

Apropå ett webb-möte i dag. Det att ha sig igenom koncentrations-litteraturen alldeles själv, och sedan om andra bestaliteteterna, och sedan måtte svälja och fördöja det hela själv. Ingen pratade om det hemma och ingen utanför hemmet. Det var sten isolerad i huvudet. Och jag måste säga att det var litt av en skola. Den var ju svår att smälta. Det var ju värre för de som upplevde det, men det var även fruktansvärld att se det hela på avstånd.

Det var hårresande, och det finns inte så mycket mera att tillfoga.

Som barn har man en djup önskan om att världen skall vara snäll. Snäll blir ett omöjligt ord i mötet med den litteraturen. Personlighetsmässig gillar jag folk, men det blev en lång avstånd mellan ytterpunkten. Det går inte att förstå, som barn. Och aldrig någon gång.

Jag tror att min uppväxt-miljö inte var så olika det jag läste om, så kanske gav det även referenser och tyvärr långt-gående ramer för vad livet kan komma till att innehålla.

Man kan överleva i det, i bästa fall, men aldrig förstå de villkoren, för det är verkligen ytterpunktet. Om man ramar in, den mänskliga historian med en ytter-ram.

i väntan på nästa pandemin, snackar om dumhuvuden eller kork-skallar som inte fattar hur löst de sitter. Nästa panedmin blir som böld-pesten, eller lite värre möjligen, och i väntan på den, så väntar vi alla artigt. Den tog för sig. För den som gräver sin egen grav, faller i den. Vi väntar artigt. Jag är även specialicerad i Mikrobiologi. JAG förstår OCH ser mönstren och tidiga tecken.

Om man amputerar bort hela huvudet, vad får man då? Man får en korkskalle, förstår ni.

Jag har en lång utbildning inom cell-biologi och mikrobiologi, marin. Jag har kunskapen om hur de muterar och blir till monster, och i regnskogen och skogen fanns framtidens botemedel när vi har alla har blivit resistenta mot antibiotika, snart finns inga botemedel kvar, och före eller senare inhämtar det oss. Om inget annat funkar, så får vi invänta att döden kommer natulig men brutalt. 

Det är alltid naturen som bestämmer, eller det som sker utanför vår kontroll. Och vi kan aldrig öveklaga. Och i väntan så väntar vi alla. Lika artigt och artiga.

Hela cluet med kunskapen är att den är beståndig, den kan vara 30 eller 100 år gammal. Det är så enkelt, och om ni behöver en sierska är det bara att boka in mig, jeg spår också i kulor och kristaller, dessutom är jag extremt rolig som person, och erbjudande gäller fram till 4 pm.

Efter det är det dr. Phils tur.