och valar och delfiner glömmer aldrig. Sedan de inte gör det, så kan man inte se dem ögonen, om man utrotar de. Det att ge igen är en vanlig reaktion, men att göra det öga till öga, det är veldig svårt.
De är de sociala djuren och som ser regsitrerar, och som visst inte reagistrar mera när de är utrotade.
Men vilken förlust!
Jag har tre inloggningar som jag inte äger, tekniken är inte något för mig. Personligen
behöver jag inte den. Direkt lenkade.
Men det är inte stort så registras det, det är jag tror inte är med i analyserna är att det går inte ta bort en mängde individer. Oavsett art, hela balansen upphör.
Det är verkligen något i bokslutet som är borta, och det är en räknskap, med ett tragisk bokslut.
Jag gillar inte läget, sedan det kommer att slå riktig hårt. Den fula ankungen, jag vill inte bli annat än
jag. Det finns inga andra roller. Man måste vara i pakt med sig själv för att bli någon.
Det att ta plats vill det säga, måste gå via större sammanhang, där jag är delaktig, självklart går
det att fråga dem. Det hade varit bra att ta någon telefon och dags att byta roll.
Det handlar om olika nivån, men hur i all världen kopplar jag på rätt folk?
Det är bara utmattning, det kör utan mig,
det kör utför stupet, sedan en hel världen kan inte byta riktning så fort. Massnöd? Kanske, för att vända något måste man vara många.
Det är hemskt att se på, sedan folk inte tar hänsyn
till en val.
Off-lined, troligen. Och tillbaka till mötesplatser. Jag borde ha gjort och gör det inte, än.
Oavsett hur det går, så får man vända i tid. Jag är ju inte större än jag är.
Att lämna förmåner? Nej egenligen handlar det om att överge dem till rätt personer.
Att ändra en marknad med att ändra sin egen fast det inte reducerar totalen? Ja.
Just nu, så blir det lite för
mycket. Jag kan inte det här. Det blir omöjligt.
Männsikan är inte så kloka djur, de tävlar och fölorar allt på det. Det lönar sig verkligen inte.
De har snart konkurretat alla andra artar, det är
inte bara ett rent humant perspektiv.
Jag mår inte bra av det, ur mitt perspektiv. Off-lined. Ja. Och tillbaka till jag.
Men detta lönar sig inte och männsikan har inte de förmågor som vissa andra sociala djur har.
Att ge upp, nej? men det handlar om att byta fokus. Att bli lite mera klok. Det finns många vägar som inte jag har koll över.
Det att invänta, det är häller inte så dumt. Det att invänta andra spår.
Jag kan inte bli bara anaytisk, jag har för mycket av valen i mig till det, jag är även en levande.
Och vill inte bara bli som en öppen bok.
Och i bland känns det hela som ett dödsbo. Och man har sina gränser.
För att se.