mot

har helt rätt, för det anspråkslösa, sällsynta, vackra, och inte krävjande har mera värde en än diktator, som bara tar hela utrymmet. I sig själv har allt liv värde, men att utplåna något börjar alltid med den svagaste, det svagaste och det som folk inte ser vid första ögonkast. 

Fruktansvärd mycket utrotning är osynlig i början, till det allt ökar mera och mera i omfång.

I hela det grymma konceptet, Ingår en utplåning av sig själva, sedan det hela är som en ond spiral.

Idag blir det djurparken Innan Lysekil-aktionen, men där är jag lika på min mor, för många intryck leder bara till schack matt. I bland är det nog att sitta vid ett hav och bara se hela dagen.

Efter alla dessa så tror jag inte det är på riktig när jag möter någon med Preem-reklam, det är verkligen en kamp, och det jag har inte fattat, jag tror att ingen kan vara så dumma. Ofta handlar dumheten om omogna folk som det är lätt att leda, efteråt sitter de med inget anant än glåporden, fast i stunden fick de äran av de dumma, som är dumma med flit, eller? Det måste de vara, detta är för öppenbart. PÅ vägen påasserade jag två Preem-stationer, de såg inte ut som i välmakts-dagarna. Det är mycket sunket på vägen här ute, men det är inte så man får en levande gläsbygd.

Det är vackert här, det liknar lite på våren 2017 (sedan det finns ingen mat här) då jag förstod vad som hände runt mig och åkte till Vadstena, efter att ha betalat hotellet hade jag ungefär ingen pengar kvar, och på dagarna överlevde jag på en påse skorpor. Ja samt frukosten, jag hade med studie-litteraturen och hanterat min egen ångest via läroboken om ångest-mestring, med att se tankarna utifrån, tankarna var jätteskrämda, samt att jogga til tröttheten tog all enrgin.

Detta skall inte får bli som ett nederlag, det är på tiden att hissa flaggan!

Och det tog tre minuter att göra min @stoppapreemraff-affisch.

Det har jag efter min mor, hasten, irrigheten,

samt förmågan att prata ner folk jag möter, med att fråga dem ut om allt och inget.

Detta gör man inte preemärt? för underhållning, det har kostat mycket pengar och stress i att åka hit.

Vi gör der för de för alla de fina barnen och för barnen till Tumlaren, och vi gör det för att det överhuvudtaget skall stå något i historie-böckerna vidare.

Och jag vill prova att få visat min fina affisch, via ett foto av den.

jag hade aldrig trott att jag skulle få se Lysekil och Nordens Ark igen någon gång, resan har varit lika med Wild Kids, men målet var mödan värd. Jag känner mig som en mellanting av Stig-Helmer och Ole. Gosh, alla sångar krashar i huvudet. Vi är tre gäster, det hela liknar lite granne på Madly, det är en mamma med en rödhårig dotter, redan engagerat, utan dem så hade jag aldrig kommit in.

Sedan kursen, hade jag aldrig trott att skulle få möjligheten att se detta igen, det är nog inte som en Agatha Christie- roman, fast det är öde och vi sitter fast ungefär, för bussen hit går inte så ofta. Det var rovfåglar gäss på väg söder, och ladusvalan? Det är så stort å få se naturen igen, och så nära havet.