på Dr. Phil eller en som tror han är det.
Jag förstår ju hans gester eller gäster, vem vill tro att man är udda, och fixas, det kan lätt läskigt.
Jag kan också känna mig som udda, men
då är jag då det. Jag tänker på alla åren som på facebook, och genom livet med ett budskap om att: Rädda naturen! Många kan inte förstå det, det låter udda, luften och skogen och havet, allt
ligger på sin plats.
I bland vore det som jag sa motsatsen: Skrota naturen! Och det ville ge samma respons, som nu efter 10 år, så är det ingen av slekten eller släkten, som gillar det, jag har vant mig, men det är ganska
trist, egentligen. Det ger ingen superman-känslor, hade det inte varit för att några andra stödjer samma frågor, så hade det hela nog passat in i dagens program.
I Norge har vi lite som i medel-östen, ganska
starka släkts-band, man har sten-koll på varandra, och jag har cirklat som en satelit i rymnden med min inlärda kunskap år efter år. Men tänk om någon hävdade att det skulle fixas, som om det var skruvad?
Genvägen till att förstöra vänskap, är att sura. Jag har insett att det kan döda allt. Jag vill inte prata med dig på hundrade år, för att du inte pratade med mig på hundrade år. Eller jag skall
ignorera dig, för att du skriver konstiga saker, men det är ingen mening i att ge igen. Det finns ingen mening i att sura, fast jag gör det i bland, och inte i att peaka, fast jag har gjort det också i bland.
Ergo, det är bara
att fortsätta på sitt, fast bara Inga tycker om det, runt och runt och runt. Sedan det är ganska ensamt, så blir det som runt och runt och runt sin egen navel.
Men lite positivt var det med klimatbudgeten, världen försöker
nu att hanka sig dit, fast det finns några riktiga efterblivare, och det var då väl inte meningen att man skulle bli Batman.
För då kommer Dr. Phil och skall fixa en!