mot

och folk hackar, inte häckar, för det tar längre tid förståss.

Snabba cash och intrång är roligare tycker de, för vem orkar att bygga upp någon ting,

när det är så mycket roliga att demontera det.

Döda döda döda, för allt de dödar blir till prylar: Prylar, prylar, prylar!

Jag känner mig mycket död nu för tiden, de kommer en nära det som dödar, alltför nära.

Livet i haven och skogen är på utgående, och efteråt väntar döden på barnen där uppe.

Livet i haven försvinner snabbt: https://www.worldwildlife.org/species/shark#

Klasslöst, det är löjligt för vi tillhör en klass av djuren, människan har en sabla förtryckar- och utrotnings-natur, ger de sig inte sig på varandra, så ger de sig på någon annan levande.

Just nu utrotar de alla klasser av djur. Skäms på sig, lågtstående människor!

Hade jag varit Pippi så hade jag tagit en efter en efter en, för då kunde de inte gömma sig bakom varandra mera. Och de fina orden deras hade varit värdelösa.

I fall någon media läser detta, så är det verkligen en fråga om samvete, och om att stå i vägen som medier och media-bolag, sedan de blockerar utrymmer, så att männskor inte får veta.

Det är väldig jämförbart med andra världskriget, att inte ta ställning när någon utrotas, jag kan inte fatta eran litenhet i att inte vilja vara eran barns trygghet, men låte de offras, och då var det inte enbart ett annat folkslags barn. Det är sina egna ni offrar.

För en liten stunds underhållning.

egentligen har ganska mycken energi som person, och är ganska drivande.

Det är motsats av min självbild, som vänlig, omhändertagande, det blir som att vända Bergensbanan på Finse och 180 grader. Ett helt liv har jag haft en bild av en stillfarande, servil, hjälpsam, lite efterbliven, granskande, storögd, storörad, och att jag är tapeten i rummet.

Tapeten med mönster som går i ett med rommets användning. På 80-talet blev det lite problematisk ett tag, de bytte tapetmaterialet.

Om jag har energi egentligen och inte anävnder den, kan överskottet bli löjliga skämt? Det kanske blir till oro, till stress, och så vidare.. Jag gillar att vara i  vinden.

Tapet, ja det har varit okej att bara lyssna, det är jättebra förmågor, men var det jag? Tapet är så mångt, de kan vara skogsfärgade, eller med guldränder, det blir slitsamt att vara bara tapet, eller vara beroende av tapeter. Tapet-beroende. Med guldränder?

Okej då, jag kanske behöver utmaninger. Bergensbanen nästa och resan med Flåmsbanan, då börjar jag att må jättebra. Jag tycker om att vara i vinden.

Tapet-tiden över, nej då. Man byter inte 180 grader, man måste gradvis skifta riktning förståss.

Och inse att man inte enbart är en tapet. Men man är också en tapet i bland.

Jag skall inte skoja mera med det, jag kunde få ett öknamn av det.