hålla mitt ord, så får jag skriva några rader i kväll.
Media-bolagen i Sverige konkurrerar inte med the Guardian, de konkurrerar på den inhemska mårknaden, i princip på samma sätt, trolligen
läser de inte the Guardian, precis som jag inte läser ryska tragedin, det är pur elände, men medan det sista är fiktion, så är det första ren verklighet, en liten skillnad.
Jag har inte gjort djup-intervjun,
men antar att det är så enkelt, så länge man kan hålla sig undan problem, så gör många det. Man kan tycka vad man vill om det, skriva till dem, men det hjälper inte så länge de känner sig bekväma
med det.
Själv har jag problem med miljön som blir snäva, där inte tanken är fri, jag tror många trivs i en miljö av klädkoder och formaliteter, men det gör inte jag. I vissa miljön speglar man varandra
i klädkoder och ytliga parameter, och det känns säkert bekvämt och säkert.
Jag har varit på Bonniers, på Östermalm, då jag skulle till Musik och Teater-biblioteket, och gång på gång har
jag kommit fel och in på Bonniers. De är hövliga, sedan jag försöker att vara hövlig, det är verkligen högt under taket, det är jättestort, och jag vet att jag hade haft kort levnadstid där, sedan jag
inte hade klarat av klädkoderna och fraserna. Detta är egentligen inget negativt om miljön, det säger något om mig, jag kan egentligen inte klanka ner på andra miljön, men jag har ingen chans i miljön där Jag
inte kan vara Jag.
Vi skall snart in igen på temat Madly, från nu av kallad Madli, det hörs finera ut, och försöka avlsluta också den historian, på ett värdigt sätt. I väntan på att männskor
vill ta miljöfrågorna på allvar, så fortsätter jag på historian. Något får man använda sitt liv på, och alla försöker vi att hitta vår plats i det hela.
Nu glömde jag
av, tänk-om-temat mitt, så det tar vi en annan dag.