för

troligen är inte jag häller någon världsmästare i empati.

Det är säkert de alltför tidliga egna erfarenheterna av att bli ut-satt. Det är ett försvar som går igång för sin egen rätt till överlevnad, och sedan den rätten är lika för alla, så har det egna försvarstalet, blivit till allas.

förutsätter ärlighet ifrån personen som blev förorättad, och modet att stå upp för det.

Man fick aldrig veta, om någon inte sa ifrån, och man ger parterna ingen chans, med att inte säga till.

Troligen är det rent dåliga erfarenheter ifrån andra, som inte gör att de inte säger till, så det kan man inte ta för tungt häller, om det inte är relationer man är helt beroende av för att överleva.

Det är något som heter att bli kastad ut i kylan, eller att bli vänd ryggen till.

Det är något självklart i resonemanget, som gör att en inte tänker efter.

Men om flera gör samma sak, så dör man i kylan, som flickan med svavelstickorna, sedan man inte är fri men helt beroende.

Det finns en del vuxna männ, som menar de är komplett fria, men de har också varit barn en gång, helt beroende av någon och något, eller Ågot, ursäkta mig, jag försöker nu att fly undan mina genomsjälvklara resonemang här, dette har jag skrivit snart 770000 gånger, det börjar att eka lite tomt omkring det.

Som en utsläckt svavelsticka. Dödlagd.