2020

se nu har vi glömt alla problemen ett tag, för tillbaka till Rubber Soul, det var ju Marit och familjen från Oslo, som kom som en röd detox, och tillhör skillnaden mellan liv och död. Ett år satte de varig färg på livet, och ingen ting kunde ramla helt tillbaka till ödemarken igen, och döden där. Det vara nära döden innan. Helt seriöst, det var otroligt vad de präglade hela min världen, och sedan var det nog den delen som redan var klar, det måste vara hjältarnas ära, tron på den som vågade för mångas skuld, det är något död trist med den som går upp på Mount Everest bara för sin egen skull, det känns inte så stort, det känns som det passar för att imponera på några, men det ger inte ring-verkan. Det att göra något för många, är långt större, att möta den i ung ålder, var livsavgörande. Man kan undra hur man orkade att fortsätta. Jag hade valt en helt annan livsväg, enn den som jag fick. Tron på hjälten, som försvann, det blev inget ideal, och det verkar inte finnas så många hjältar, de kommer varje 50 år? ungefär, men då trodde jag att det var vanlig förekommande.

Problem blev att inte få välja riktning, problemen att inte få möjligheten, problemen blev flera och flera, sedan en behöver stöd för att lösa problemen, och vad var problemen? Dörrarna stängas, sedan man måste gå igenom dem när tiden var inne. Att lära var det som fortsatte att vara möjlig, skolgång, kraven var mera rimliga och gav därför möjligheten att ha ett bredare fokus. Jag tror jag var väldig självständig, och hade behövt stöd i det behovet, för att dansa på egen hand, spela efter eget val, sjunga men inte i kör, laga sakerna själv, där stängdes dörr efter dörr, man kunde ha dött i dörren om det inte fanns flera dörrar, men sedan fanns det en dörr mot kemin och biologin, annars vore jag också död, för länge sedan. Alla dörrar stängda? Inga möjligheter?

JAG kunde varit en av dem utanför tebanan i kväll, det finns inte någon egentligen skillnad, som verkar förlora livet innan de är 18 år gamla. Hur i all världen sträcker man ut handen då? Om de redan har överlämnas till att gå under här i Sverige, i det som alla trodde var framtiden. Summan av lastar är konstant genom alla tider, det blir aldrig moderna tider? Se det känns som ett problem för alla dem, och även jag, som trodde att framtiden skulle lösa alla problemen. Jag ville inte ha överlämnat unga levande själar, fulle av sina talang och möjligheter, till att droga bort dem utanför en tebana i 2020 medan alla ser på. Men sedan vet jag att man inte behöver stå där för att förgå. Man överger aldrig någon frivillig, det är stort nederlag. Och man tror att man är helt övergiven, men det är man aldrig helt. Troligen. Fast man inte vet det just då.

i teven, det är revolution för en som har gömt sig genom livet, i vilket som helst teveprogram, jag kan otroligt många skämt också, och när jag blir arg så säger jag: din dumming, du kan ingen ting, och det är fullständig ärlig menad, där och då menar jag det. Någon måste sägas högt det som ska säges, och jag får inte ur munden att kejsaren har fina kläder, om han inte har en tråd på sig, det är omöjligt, det går ju inte att ljuga högt häller. Jag kunde ha suttit i nyeheterna i sofforna på scenen och nyhetsankare, redaktör, simulatör och jag kunde ha varit på bolimopmpa och snackar om revolution, det roligsta hade varit att vara vid väderkartan, det ville inte vara möjligt att upprätthålla fake-ridån med mig nära, jag hade självklart petat ner den och sedan sagt, uff då, nu ramlade den visst. Rädslan är snart borta från vissa saker som jag inte vagåt förut. För det verkar helt ofargligt i det kommande perspektiv. Men att dansa när jag inte kan? Okej då var det ON med att försöka komma undan, fast det är tydligen är ett av de minsta problemen på jorden, just nu.

vad är det? Hur många problem går det att ha, från 0-1miljard, runt räknad? Enligt Wikipedia: Problem kommer från grekiskans problema som betyder det förelagda, uppgift. Många använder ordet i betydelsen svårighet, andra ser hellre betydelsen utmaning. Och Synonymer? Det beror på allt från bekymmer, gåta, tankenöt och uppgift. Min kusin hade ett väldig bra dikt, och det var, har du löst ett problem så finns det 100 nya som du antingen kan lösa eller låta vara. Jag beundrade henne som barn, hon var duktig, och jag såg upp till henne, utan att det skapade problem. Men troligen utifrån lättheten i förhållande till problemen, så var de något inte ritkig likedanna. Jag gillar vissa problem, sedan rebusar och gåtor och uppgifter kan lösas eller inte, för det beror på svårighetsgrad. Men det kan bli ett varaktig problem om problemet inte hittar sin lösning. Kan alla problem lösas, troligen inte. Men detta var bara början av problemen som vi skall se närmare på. Att inte har något med det som jag har skrivit längre ner att göra, ja visst har det den, för man kan skapa problem, men nu skall vi låta vara att värdera problemen, bara se på dem och om de måste vara där som tomten på lasset, eller lasten. Var kommer problemen i från och vad gör man åt dem, blir det mindre av dem elle flera av dem om man ger dem uppmärksamhet. Se det skall vi nu snart få veta. Eller skapade det ett nytt problem, sedan problem bertyder att de aldrig går att lära att känna, för då var de inget problem. Kan man rymma ifrån problemen, och min långa göralista för dagen, det är faktisk inte så svårt, men det skapar följdproblem, sedan det då blev till ett problem mera.

I dag har vi snart dr. Phil, ni skall se om jag skriver till honom, så lösas alla mina problem för alltid. Nejdå där vill man inte sitta, det vore något det, det kom nog till att skapa mängder av följdproblem, där vill man väl inte sitta häller, men sannorligen så har er del av de nådd botten, och sedan livsiljan söker förbi problemen, och allt är glömd om hundra år, eller ca 30 år kvar har vi innan vi börjar försvinna för gott på grund av klimat och miljöproblemen, som även består av en hastig utrotning av det naturliga livet på jorden, när vi har tagit de andra i näringskädjan så följer vi och med en temperaturökningen på 7 varmegrader, ja sedan vi fortsätter att flyga äta och köra precis som förut, så går att det inte går att kompensera längre.

Då vill de 100 nya problemen dränka oss i en gemensam grav. 

Det är enkel biologi, som tillhör faktakunskapen, sedan den är mätbar, och kan göras om tilltydliga kurver bakåt och framåt. Heter det kurver eller kurvar eller kurvor på svenskan, och där gav jag ett nytt fokus, som minskar problemen ett tag.

Livsviljan kunna ha ändrat kurvan, men den fattas, sedan man tydligen måste känna problemen för att ta signalen. Den har varit där i över 30 år, men ännu följer alla med i kurvan för hastig utplåning, och vem vet det? vetenskapen självklart, vad med att uppsöka någon? Fortfarande kör teven på någon som tycker något oväsentlig i från någon hopplös tidning, och de som tycker är ofta inte intresserad av problem. Sedan de tycker att de inte finns ännu. Men de kan inget om problemet de tycker om. Det har hämkst att se på, och är ett verkligt problem för oss som kan. Ja jag kan, sedan jag båda har fullständig rätt utbildlning för att förstå och förstår problematiken, men kan inte lösa den utan att vi står tilsammans och löser den. Det är inte bara ett jätteproblem, det är en stor sorg, jag bär på och som behöver lösas, men jag kan inte det ensam, det beror på alla runt mig om de vill ge mig och sig själva det stödet.