2020

man sig för någon? JA det beror på vem man vill sträcka sig för, men går man inte ETT steg för någon, så börjar väl livet förtona sig meningslöst? Helt meninglöst!

är det ett problem? Ja men det beror på.

Anna har besökt en dam på 85 som hade stroke för två år sedan, och barnen har lämnat henne, dvs de är där för henne och inte i dag, då hon flyttades ifrån sitt hem till ett korttidsboende, och vi följde med, sedan familjen, eller hennes barn och barnbarn inte var där.

Hur reagerar hon när hon får besked dagen innan, och flyttas dagen efter, ja hon blir rädd så klart, och har hon anledning till det? Avdelningen var låst, hon hade ett fint hem och fick ett kalt sjukvårdsrum, en måste använda kod, som hon inte har, får att någonsin komma ut, eller ur. Sengen var en sjukhusseng, väggarna var vita, det var inget som påminde om hem, och om empatin inte finns på avdelningen i tillräcklig mån, så är hon prisgiven något, som inte speglar medmännsklighet. Hon har själv jobbat med äldre och det värsta hon kunde tänka sig var att hamna på ett ålderdomshem, som detta, då hon själv hade hjälpt folk ur liknade situationer, då hon jobbade. 

Inlevelse är att förstå de känslor som den andra äger, och kunde sätta sig i vad den andra känner och visa förståelse. Att lida med någon, kan leda till ett medlidande, och en inlevelse är bäst när den speglar de olika känslor, och att en kan glädjas även åt andras glädjor.

Men känslorna av tvång som sker när en männsika omyndiggörs och görs till enbart en gammal person, om man negligerar annat än det yttre, man förstår inte hur det är att fråntas egenrådighet över livet, och sedan är det i väntan på något enbart neråtgåande.

Männsikan tvingas in i livet, men att tvingas ur det är något vi alla skall, oavsett vilken plats vi tog i livet, men som få känner något före de är där. Att känslomässigt förstå vad Berit upplever, är inlevelse och det kostar, men allt i allt kostar det långt mera med avsaknad av inlevelsen.

beror på rösterna omkring, säger dem runt en inget om klimatändringar kommer man lätt in i ignorerandet. Den övertar utymmet i hjärnan, och därför är det många tillbakaslag, men kunskap fakta sanning eller verklighet, klarar man aldrig att döda, den bara är där. Den är högst reell. Oavsett ignorerande. Denna Faktorn och Problemen växer bara med ignorerande. 

Min inre dialog har varit orkar jag att förmedla om det ignoreras, eller lämna påverkan. Jag har växt upp och levd i ignoransen, jag tål den, om det finns annat liv runt mig, eller en motvikt.

Jag har klarat att överleva med och i den vita och kalla ignoransen. För att det finns en inre röst som väljer att villa välja livet, och när stödet kommer tar den allt mera fart.

Vem väljer bort livet? Inte DEN som kan skilja livet ifrån döden.