o

När jag får chancen för mina skämt, så kan jag inte låte den passera.

I Norge och kanske även Sverige, blev den värsta -ismen, snillismen eller snällismen.

Ja gosh vilken rörelse, och nu decennier efter har jag adopterat den. Nåd vara den som försöker att få se min affisch. Om postmannen kommer en millimeter igenom med fingern i min brevlåda, blir den 11 millimeter kortare. Och så videra, försöker de med halsen så blir den...

Stackars postmannen efteråt. Här råder ingen snällism. Och inte ville jag ha testat den häller.

att slänga, att ta bort, ja visst i käll-sorteringen, att välja in det man verkligen vill ha, så att man inte sitter i gammalt skrot, så att man inte kan se något mitt i mot. 

Att hålla sig fast i teve-ruten är ett problem för några, men det finns ju det samma överallt, svårigheten med att lämna saker. I tid. 

Det skall inte stå i vägen för engagmangen, förmågorna, lusten, viljan och i slutändan glädjen. 

Och visste följer det krav med alla uppdrag, men inte enbart. 

Då jag röjde hittade jag en gammal Greenpeace-affisch ifrån 80-talet. Nu tror jag inte Greenpeace kastar bort sin tid på att läsa detta. För inte får de den tillbaka gratis, den nej. (Små barn stora glädjer, den skall hängas upp, och just denna Gallerian tar inträdesavgift, jag tar dem gärna i bitcoins (jag bara skojar)) Bortsätt ifrån att upp på vägggen ska den nu.

Okej men jag började inse att man inte sparar på sina gamla tillkortakommande, för det satte mallen, det.

Att ångra? Nej inget av det som gav en barnen, men annars är det mycket jag tycker jag förlorade t.ex av viktiga relationer. Att det inte går att ångra.

Jo visst gör det det.