Jag har länge tänkt att jag måste bara gå igång, jag har spets-kunskap båda i klimat- och biodivestietes-frågan och egentligen om föroreningar, mikrobiologi, ekologi och så vidare. Snart bli jag helt
ensam för att jag inte orkar flera lesserwissers, det handlar om kunskap om man skall leda i dag, och varför inte ta presentationen här? Och sedan intar jag scenen? Och tar många stälar för det? Det sista är inte så
viktig, jag är nog uppfostrad med ett annat värdesystem än de flesta, det är inte viktig, men det är på tiden att presentera det som generell kunskap och dela den med sig, för att vara girig lönar sig häller inte.
Att presentera, men vad är målet, det måste vara trovärdig och ha ett syfte.
Konsten att tala är Retoriken. Jag är en bra lyssnare, annars hade jag inte kunnat någonting, jag är som ett sabla arkiv-sysetm,
men i en situation av utbyte, att man delar eller delnings-ekonomin, så riskerar jag bli som en grinig gammal ensam gubbe, som hotar alla med en käpp.
För inte får de ta min kunskap. häller!? Ja det får vi se på,
konsten att lyssna, är den tiden över? Det är den inte, för det är jag, men är det tiden till att presentera? Jag det beror på, för att då blir jag genast simpelthen komplett tyst, för då måste
jag byta hela konsceptet. Desstuom är jag maklig, då måste jag in i ny mark och in i siffrornars värld och det har jag förökst att undivka. Jag gillar perspektiv, men handlar det om seriös påverkan, så handlar
det om faktas.
Varför är min kunskap viktig, ja det är för att jag förstår problematiken helt, förstår det hela och vi måste rädda oss och våra liv på jorden, vi är så nära
att ge det hela den fina långa historian vi har, ett slut. Det vill ingen av oss, och jag bär ett ansvar i och med att jag äger kunskapen.
Jag har inte gjort det, sedan ingen har efterfrågat det. Antagligen så måste
man ta platsen. Jag kommer till att få stora problem med att definera artefakt, syfte och så vidare och sedan slutklämmen, och bara fråga dem på retoriken om varför, och är ni inte snälla så kommer jag med
käppen min och käpp-jagar er, precis som jag gjorde i korridoren till Retorikerna tillsammans med Anna och Tjejen. Ja utan käpp. Och då var jag arg, för att man retar aldrig upp en normann, häller.
Vad vill jag med en
presentation, det är nog få ett budgett så man inte stjäla ifrån varandras pott, och jag har en bra känsla för att i biodiversiteten ligger många av lösningarna i klimatfrågan, och med att sätta ett
stopp för all förstörning av biodiversiteten, att behälla alla livsformer är helt centralt för alla oss andra levande i näringskjedjan.
Men det är alltså inte måslfokuserad. Och målet var? Lösningen?
Det var kanske därför jag inte börjat, det är nog inte i händerna på en person, men det finns enorma kunskapsglapp, sedan få förstår hur när allt är vävt ihop på jorden eller i biosfären.
För allt för få har lärt sig natur-kunkaparna. Som är den centrala vetenskapen och kunskapen.
Jag är sabla långsam person, ja som min far, alla har kanske somnat eller bara inga finns mera, för att det tog all
tiden att komma dit? Ja men det vill bara tiden visa. Av någon anledning så känns backen lite brant ut. Ja även för en norrman. Och musiken kommer inte av sig själv, som den brukar.
Ambitionerna kallas även för
forskning, det kräver något, som jag borde ha satt fram kollekt-bössan fram, för att klara att motivera det. Och finns det flera än jag på jorden, som orkar att lyssna på andra och på mig? Sedan det är allt
för många letar efter motsatser, i stället för att bygga framtiden.