är det en grundkänsla? Vi har känslor, och det är de som reagerar, när vi möter problem eller motgångar eller medgångar. Samvete är en rekation, när man har gjort eller ser en orätt hända.
Jag kan riskera att vakna av att det står koalan runt mig, som en mardröm, som reaktion på en reell känsla av att vi gör fel och att jag gör fel, så jag känner ett ständigt ansvar.
Alla har samvete, är
det inte så? Annars har personen en störning. Hur många koalan togs? Ni kan kolla på sökord på google själva, det är en oändliga många artar vi har givit oss på för att utrota. Men var inte
det i Australien? Sannorligen lönade sig i mått av BNP att ta de, jag skall kolla Australiens BNP, och jag orkar inte världens BNP, pga Coronan. Ja Cororna, där riktades fokus, sedan det tillhör människans sjukdommar. Men om
man hade riktad lyktan i rätt riktning, så är det en långt större sak, med utrotningen. Hur många Koalas tog vi, det är vi, troligen lönar det sig för allas, ja för hela världens plånbok att ta
dem. Det hela är som en lek, och belöningen är pängar. Att jag vet? ja ungefär, det är ett antagande. Sedan allt som förstörs frigör pengar på något sätt.
Samvete? Det kan inte vara bara
jag som äger det, och att vakna upp med 30 koalan i rommet i drömmen? För att det var så kallt och cyniskt och att det tog för liten splatplats. Kankse jag också hade varit lite mera kall, om jag inte visste att för varje
art som går, som kommer vi längre fram i räckan av de som måste gå, och enligt Greta och andra som har kunskapen är det full grund till panik, jag stödjer det till fullo, allt vi gör handlar om att rädda stumparna
och att i värkställa dödsdommar över andra, utan att reagera, lönar sig aldrig. Den graden av våld och dråp, går det inte att zooma bort, och det är ett också ett kollektivt självmord av människan
vi är vittnen till. Vi mördar de som vi är beroende av för att överleva. Och bortsätt ifrån att jag tycker så mycket om djulivet och växtlivet, så älskar jag själva livet. Den och moralen kom in
ifrån dag ett.
PÅ många sätt borde glädjen vara helt sönder, och det är den delvis. Men att inte reagera, det tillhör inte min värld, för det är det som kallas kall och störd. Svårare
är det inte, på riktigt. Det är klart att vi blir upptagna av Corornan, som om det är det största hotet. Ja, just men ger det inget svar på grund-problemen, det ger en kort lindring på vägen ut ur livet. Och för
de som inte ha orkat att förhålla sig till det som är, så är det bara att kolla på sökord på källor som är säkra, det är inte så svårt längre att solla i dem.
Jag skrev
ett fint julbrev, jag tyckte det var fint, till Rema-Reitan, och ba honom ta bort plasten på Pressbyran. Plasten är som gula signal-ljus på press-byran och jag ha börjat att undvika affären, för tänk om han inte bryr sig
om mitt fina julbrev, som jag gjorde så fint, som jag bare kunde. Men skrivpapper från Alvøen papirfabirk i Bergen, som min mor har sparat på genom ett helt liv.
Klimat-nödläge och bortfallet av biodiverstiet, det
ekologiska nödläget, försvagar varandras prognoser, de är bara delar av ett system, och ingen har dragit i nödbromsen än, kosmetiska skillnader, spelar inte så stor roll. Det att vända och ändra ekonomin fort,
ändrar en del.
Men frågan var om de inte skulle ha haft gjort det innan.
En analys är en analys, det är inte någon läkare-roman, där man bara kan placera in ett lyckligt slut, bara för att läsaren
skall bli nöjd. Jag får allt svårare för att gå in på Facebook, förmågan till att argumentera blir sämre, och jag har aldrig gillat att visa upp mig i sämre dagar.