Och då är vi inne på diskussionen länge före teorin, och så får det va.
Det som har jag har ärvt från min far, är förmåga till att se helheten, men det betyder inte att jag är
förmögen, det är några få förmågar jag har, i förhållande till alla de förmågor som finns. Jag ser när det håller, och när det inte håller, och jag tvivlar inte på mina
förmågor där. Och det hela är bara väldig slitsamt. Och jag trodde att alla hade de samma förmågor. Jag hade missat att folk har olika förmågor. Min far var ju ifrån en utsatt gård, och då blir
verkligheten väldig tydlig. Är det sju oår så blir folk helt natruligt magra. Jag kom inte där ifrån, men allt hans sa gick in, för en gång i tiden, före jag kommer i håg var det han och jag, och han måste
då ha berättat mycket. Jag har nog alltid varit väldig lyhörd. Pengar kom i stället för naturalier, eller det naturen gav, som ersättas med andra medel, än direkt byteshandel. Men pengar är vad jorden kan ge, och
kan aldrig bli mera än det, och det är så självklart. Då de började fördela olje-miljarderna, så tappade jag redan i tonåren helt respekten för ekonomin, det var löjligt att se på, för vad
var det de fördelade egentligen?
Det är som fördela pengar efter ett bankrån.
Man kan inte fördela ett övergrepp. Biologi kan omgöras till ren matematik via kemin, alla naturliga budgetter, inte bara kol-budgetten,
men alla de naturliga processer kan göras om till ren matematik, och allt detta finns helt oberoende av männsikan. Och nu är vi snart 10 miljarder, och Ingen ting kan fördelas om det inte finns. Uppriktighet är inte ha egna bakom-förliggande
motiv. Man känner ett långt större ansvar. Om jag påstår att jag kan känna om det är hållbart eller inte? Ja det menar jag uppriktig, men då betyder det ju bara att jag har motsvarande oförmågor.
Ja visst, annars hade jag aldrig suttit här och skrivit, jag hade varit i större forum.
Kemi är ju matematik, eller att kunde räkna på naturliga budgetter. Man kan omgöra alla naturliga processer till matematik.
Självklart så vill man ha en bra fördelning av det som finns. Det måste finnas en väg tillbaka, för vi har kommit alldeles på avväga, och det är där folk befinner sig, de leter efter olika vägar tillbaka.
Men måste man verkligen ta alla felstegen tillbaka som man gick fel? Jag vet inte. Kanske. För det verkar vara så folk går tillbaka.
Jag tillhör de eller dem, som verkligen har varit ororliga, jag kan se vad som händer,
men jag kan inte göra så mycket annat än att stödja folk som är uppriktiga, och som vill gå stegen tillbaka. Det kommer inte att finnas någon ting att fördela på en upp-äten planet, så det är
verkligen målstyrd, och det är verkligen bara att hoppas på att folk följer rätt väg och de rätta stegen tillbaka. Att inse hur liten man är, är nog det aller tuffaste, man är beroende av de andra snart tio
miljarderna, och en mängde andra faktorer, och det finns ett hopp om att det hela vänder så mycket, att man kan vandra tillbaka till, det punktet som gör vi kan överleva på jorden.
Det är en helt uppriktig önskan,
och det ligger inte någon motiv bakom det alls.
Så det arvet jag fick efter min far, har varit som en riktig tung börda. Som jag fick bära runt på vidare. Jag fick bära allt för tungt i förhållande till
förmågorna, och det finns det häller ingen tvivel om. Men jag gjorde det, trots allt.