2021

var det om April på Catfish, för det är inte alltid April möter Oktober, sedan det är helt tillintet-görande, det kan även vara Januari, eller Februari eller Mars. Och inte fullständigt och komplett tillintetgörande. Han hette Dean, ja inte James, och var i det minsta ärlig. Och det var häller inte så dåligt. Men det finns väldig mycket mellan himmel och jord som man hade valt bort, om det gick.

Apropå.

härmar mig, och inte när jag försköker lära honom att säga: Akkurat, den härmar mitt skratt, hjälp jag är chanslös, snart ligger jag i kramp på golvet, och får ringa 1177, som kanske hinner att privatiseras till dess, och sedan 112, som säkert också hinnar att bli privatiserad, och sedan bli vi burad in tillsammans, och inte Jag och gojan, men Gojan och jag, för den har övertaget. Jag skrattar åt allt, och sedan kan jag inte sluta i fall någon hänger på. Gojan har hittat mitt svaga punkt redan, och jag är sold. Hon härmar mina skratt perfekt och jag får skämmas för hur det egentligen hörs ut. Jag kan inte sluta när jag har börjat, och det hela har endat med full kramp. Det är en Amazon-papegoja, ja det är import-förbud, man kan inte älda upp deras hem och sedan plundra det. Men detta är en gammal papegoja och gosh: Vad han är vacker, och han rör och för sig som en riktig karl. Hon var lite osäker, men trodde att han var en karl.

Och därmed körde vi lite utför i den kritiska analysen, som vi snart återvänder till.

jag tack ifrån planeten, och det är jättesnällt. 🌱 Jag saknar teflon för tiden, och känner sorgen över att det har fått gått så långt, och att vissa låter det ske. 

Om detta hade varit en inlämning i Retoirsk kritik II, så hade redan chefs-retorikern och han heter Göran, sänkt uppgiften för länge sedan med minst 30 syrliga kommentarer. Att skriva en analys är den smala stigen, och jag skriver som om jag ännu satt kvar på öl-puben och dränkte alla mina sorger medan jag skriver, som om det hela bara var stor-slalom och inte en smal stig.

Ett punkt som stör mig, för jag har alldeles inte fokuserat på mig själv igenom livet, är när jag sitter och hör på de oilka möten, så kommer det en bild upp, en självbild, och jag är schockerad. Jag undrar på om det går att göra en helrenovering, ögonen är små och plirande, precis som hos min mor, för hon är så nyfiken. Och kan man inte bara ganska enkelt byta ut det hela med Brittney? För hon ser så bra ut hon. Min far gick alltid med en penna bakom örat, och det tyckte jag var väldig stilig, så det borde jag också så absolut börja med, så jag kanske i stället ser intellektuell ut. Twitterkontot mitt är förevig blockad, som om jag var en skurk. Jag har även följare, jag vet precis och när det kommer sånt, så brukar det vara hemma-seger, för Norge vinner alltid.

Man slår fast att norrmännen inte är så dumma som de ser ut för.