2021

ordet: "Be brutally honest" försöker vi att stapla oss på benen och gå videra. Man får aldrig leka med andras hjärtan, förstår ni.

Det var en som trodde att jag hette miljö-Karin, dvs att jag ser inte all världens intelligent eller intressant ut, och det är jätte-lugnt förstår ni, det passar mig utmärkt, och jag har slutat att leka tönt-lekar. Det har häller inte något med namnet Karin att göra, men om man inte är direkt i ögonfallande, så kommer man inte ihåg dens namn.

Så då var de sista orden fullständiga sagt om den saken.

hjärte-frågor, så är det helt ärlig så, att jag känner inte de andra kanditaterna och deras åsikter, jag vet bara att Rebecka och jag delar de samma hjärte-frågorna. Och hon blir inte det fulaste språkröret som har varit. Att det inte är relevant, nej men det har jag inte sagt häller.

Kulturminnen är Östertälje och området runt Fornhöjden fulla av, och i skogen där jag gick med hundarna, var det tre gamla gravar ifrån bronsåldern, och de var inte skyddade och inte märkade, men känslan var som att gå på ur-minnelig mark, och det gav en speciell känsla.

Anledningen till man inte kliver fram så lätt, är att man har ett hjärta så klart, och att man inte klarar av så många tipping points för det häller, en måste väga tipping point mot Tipping Point, och aktivt välja det som är det mest akuta av dem. 

I all ärlighetens namn.

människa, lärde jag att man behövde inte alls att se på Trumpen på teven.

Det stämde, man bestämmer över fjärr-kontrollen eller av-knappen, och den dagen det inte är något innehåll kvar, så tar man bara ut hela apparaten, man får ju välja man vill ha där, på riktig.

Jag läste boken till Martina Haag, hösten 2016? Jag tror det var då, och fick väldig sympati med henne, för det var ju inte hon som svek, det att svika någon för öppen scen var inte stort, det är direkt lågt, att välja att skada sin egen familj för öppen scen, för de var ju fyra, är skämmigt. Att få sätta egna bedömningar på det som försiggår. Att plöstligen kunde tillåta sig öppet att kunde välja bort dem man inte vill se på teven, alla samtalen som låter illa, de folken som en inte tycker låter bra. Det är ingen allmäna epitet på de folken som är där, det är ju ondödigt att plågas av någon känsla, när man bara kan knäppa bort dem. 

Det är inte säkert att min bedömning av folken där, är bättre än andras, sedan folk tycker så olika, men man bestämmer då för attans över vad som är sina egna bedömningar. Tänk att det skall ta så många hundra år att komma fram till så enkla konklusioner. Det är onödigt att bygga upp starka känslor, när det bara är knäppa av bilden eller ljudet. Det låter som fras, men tiden är allt för knapp eller kostbar, till att irritera sig över allt och inget, helt i onödan.

Det att kunde välja in något är också en grej som känns bra.

Att välja in det som verkligen ger en något, känns långt bättre. Man tar inte bara passivt mot allt som skickas, för man såller i det. Och jag behöver inte alls sitta med böcker, med en fruktansvärd slut, om det bara ger mig Inga Ting.

Eller hur? Kan därmed temat även vara något om att skeden i egen hand. Eller prova att ta den i egen hand. Man förringar inga andra med att göra det. Man markerar bara sina egna ställnings-taganden, och man frånrövar ingen andra sina. Scenen behöver inte att användas till att ta ifrån andra det som är deras. Man bara fyllar upp den, med något annat.