2021

ja borde, ha väntat till i morgon med att skriva, så att sången kunde stå själv hela dagen. Sedan jag förlorade banden till min far vid 4-5 års ålder för att aldig få honom tillbaka. Det var jag och han och det skulle ha varit han och jag. Som större barn förstod jag inte att vi var lika, det var inte någon spegel, före jag började samla i hop bitarna av en förstörd bandom, där anknytningen till honom blev borta. Med att återskapa bilden av honom via ord, så återskapar jag även min självbild, sedan om den är äkta så håller det. Och det har den gjort.

Jag hade en trygg anknytning och jag var väldig trygg och säker som barn. Det är även orden som finns kvar, före en viss ålder. Om en spegel faller i golvet, så betyder det sju gånger sju års olycka? Vem vet hur länge den olyckan varar. Far var väldig dålig på att försvara sig och även hans bröder, jag tror aldrig han gjorde det, och därmed försvarade han inte mig häller.

Ja, men det blir som bilden före och före en förstörd regnskog. Men kvaliten av det han gjorde står så aboslut kvar, och att vi är så lika är även räddningen min, det går att återskapa det och återanknyta.

Men jag svek aldrig min far och följde honom hela vägen, och jag har aldrig svikit honom. Men jag kommer nog själv till att förbli som en blek utgåva av någon sorts regnskog, för det går aldrig att återskapa den som blev borta. Apropå trygg, och trygghet som blir borta, så är grund-tryggheten något av det viktigaste för att hålla en människa vid liv. Det som blev skadat är tryggheten i mina relationer till andra, och jag har väl aldrig riktig vågat att känna av de som var nära. 

Verklighets-provning är något som handlar om att prova de relationer som är nära, för om de byggs upp av föreställningar, som kanske tillhörde barndommen, så är de inte verkliga relationer. Nu har jag även kommit dit att alla relationer och alla band skall baseras på att de är verkliga. Att lägga sin tillit åt fel håll, kan gå hur som helst. Att testa sina relationer hörs lite kyligt eller risikabelt ut, men det är det inte. För det är bara de äkta banden till folk som håller i längden. Det är ingen mening att överleva på föreställningar, när de inte behövs längre. Man kan vara rädd för att testa för det innebär både Nej och Gillar inte. Men det är fatksik värre att aldrig ha provat.

Det är själva livet man möter och det är oftast inte personligen, och i möte med livet,

så måste man tåla att möta självaste livet.

arvet efter min far, jag har aldrig sätt mig som något mera än tyst, men arbetet är precis det samma som min far höll på med. Och inte ansåg jag honom för något mera än tyst häller. Jag är nog häller inte så verbal, men att skriva här har gått lättare.

Jag har alltid trott gott om folk, den har hängt fast alltid. Och jag kan häller inte se någon anledning till att förlora den tilliten jag har känt för andra.

I morgon är det min fars födelsedag och då kommer hans födelsedags-sång!

För hans minne lever vidare.

Ja, Genom Orden.

polliker och media och företagen?

För första gång i den politiska historian, krävs det av varje nivå, att den förstår precis situations-beskrivningen, eller läget, exakt, och ligger före i lösningar, och därmed blir det hela till en total och samma budgett. Och om man inte sätter in tilltak som är lite djärvare än problemen, så är det kört. Där delar jag verkligen åsikt med Stephen, som var den första i miljö- eller klimat-rörelsen jag hade kontakt med i Stockholm, Farsta. För förste gång måste, nej, vill, menar jag, media tillsammans med poltiken, skapa en gemensam bild och agera fullständigt efter en och samma kartan. Jag har alltid varit dålig på konflikter, jag gillar för mycket gemenskapen. Och jag är inte duktig på sällskaps-leker, sedan jag säger det jag ser hela tiden. Dvs att jag också har en stark moral och kan inte missköta den, och det vill då säga att jag alltid följer spelreglarna. Man kan säga vad man vill om det, men att det går att lite på mig, det gör det.