mot

fars farbror i min minnebok, ca 10 år gammal, goch vad jag skämdes:

Ein guter Mensch, in seinem dunklen Drange, ist sich des rechten Weges wohl bewußt.

Från: Zitate.eu

Av Goethe, kan dere tänka er något värre? Bland alla andra versen, som: Tre ord i kroken, göm denna boken.

Ni kan förstå hur mycket jag har att skämmas över. Dessutom då jag var med i barnkören ett tag, så sjöng jag så jätte-högt, att de kunde höra mig, det hela är fruktansvärd. 

Från min mor har jag detta citatet ifrån Haavamaal. den norröna litteraturen:

Stor arv det är för mannen av gottfolk vara född.

Det var solid tyg i folken, och även min mostrar är genom-ordentliga. De känner alla skillnaden på rätt och fel, lite per automatik.

Kanske det är flera som har en orientering inom sig, som visar dem vägen i mörka tider?

Det blev naturlig att läsa tyska som andra-språk, vi hade inte så stor kontakt med spanjoler och fransyskor, på den tiden. Tyskan låg lite närmare.

Vi kanske redan är robotificerade eller betingade på det?

Det är bara Inga som gråter längre. Jag hade behövd det, jag är sten olycklig över de val vi har tagit, jag önskar jag kunde bryta lite ihop, jag klarar inte att se på vad vi gör. En gång i tiden kallades det för känsligt, så tog de bort det, sedan det räkandes som en skavank. Då fanns det inte längre kvar som uttryck.

Jag önskar att det fanns miljön, där det finns människor kvar.