mot

perfektionsism, prestations-benägenhet, och att vilja väldig mycket,

passar inte ihop, med att växa upp i miljön av det svårta hålet, det som aldrig kan fyllas, dessto mera mera man fyller på det, dess mera tar det. 

Och nu är miljö-problemen så stora, att det hela är bara en ren katastrof, och liknar uppväxten nära det svarta hålet eller den svarta materien, det är stort svart hål, som nästan hela media har vald att blunda för, och när den kommer och förtärar dem, eller tar dem på sängen, så var det för sent.

Men vi som lever nära inpå det, och ser in i det dagligen, måste förhålla oss till dagligen, i full med-vetenhet. Och hantera det på en daglig basis.

Är man van med svarta hål eller materia, kan det även vara en styrka ett tag. Men man pallar ett långt tag, men att möta det svarta hålet öga till öga, när man blir sviken av media och de människor som skulle ha stått runt en. Ingen hanterar detta utan stöd. Annars så ryker man. Det är omöjlig att mätta ett svart hål av fara, om omgivningen struntar i en, överger en, bara ser på en.

Att vara uppväxt nära ett svart hål innebär även en svaghet, just att inte palla trycket, och sedan kan de peka på en högfärdigt, ja hon var gjord av ett dåligt tyg hon, hon pallar inget!

Jag har alltid gillat att prestera, och att göra bra från mig, tills kraven övergick alla förmågor, och allt försiggick långt utanför comfort-zonen.

Att möta nya svarta hål ensamt? Det skall väldig stark rygg till att stå rakt där. Önskan och viljan att bidra och åtgärda blir inte roligt, om det närmar sig ett icke-liv i en övergivenhets-situation, där de flesta ignorerade, såg förbi, inte investerade en tanke, ga sin hand, eller att de ägde själva skade-fröjden.

Jag känner den miljön, och den serni gynnar bara inga. Nej! Den den gynner inte Inga häller.

Den ser ni, den gynnar bara inte någon.

Ja, inte någon människa på hela jorden, gynnar den.

eller mera precist, att veta när och när man inte är välkommen.

Vissa folk är negtativa mot andra, det gäller även i vissa grupper, och att veta när man är rätt och fel i tid och rum, är också en kunskap.

Har du kommit fel, så kan du stel-operare dig, göra botox-injektoner, gå på höga hälar, klottra ner dig med smink, det hjälper inte. Du kan aldrig få ut något annat, än negativt ur fel forum eller personer.

Men ännu värre är det att inte förstå när en välkomnas, och att inte kunde ta det in.

Blindzoner eller blindabock, är en barnlek och skall förbli det, det är inte en vuxen-aktivitet.

För oss som inte är så förtjusade i flockar och flock-beteenden, så blir det dessto viktigare att känna av rummet man är i, för det går inte att driva något ensamt, samspel och forum är det enda sättet för att få till stora ändringar på.

Därmed så får man ta extra-lektioner som vuxen, för att faktisk landa gott i de rätta fora.

Men heter det nu verkligen fora i flertal?

skilja helt, på vad man kan påvkera och det inte påverkbara.

Det är den klassiska, det att kunde skilja på vad och var man kan påverka, mellan det opåverkbara och det påverkbara. Andra är också aktörar, i det samspelet måste kan kunde orientera sig. Någon beslut kan man påverka, men i vissa är det andra som vill ta beslut, som kör slut på en, för att de inte vill bli påverkade.

Rollen av att bli till tvungen åskådare är som rost, och den kan kännas förlamande om man vill något bättre, och tror på de egna recepten.