mot

Då är ringen sluten, för att har jag en akilleshäl så är det ansvarskänslan, för när jag blir trött, så blir den gränslös och jag har inte Bolaget AS längre, plötsligen driver jag Jorden AS eller AB, och skall rädda den, till varje pris. För folk utanför måste det se löljilgt ut?

I motsats till allt eller inget-Trumpen, så blir jorden för mig ganska så tung, och jag sägnar under tyngden av den. Blir jag för trött så förstår jag inte längre mina begränsningar och gör bara mera och mera och mera, till sömnlöshet och åkommor kommer som följd.

Jag kan skylla på min far där med, sedan han drev sjukhuset själv, eller bolaget Sjukhuset, fast hans initialier inte är något bolags-förkortning precis. Det blir till SS, och det var inget bolag, eller hur?

Han måste ha jobbat 15 timmar per dag, och försummade sin egen skruttiga familj, som gick fullständigt för lut och kall-vatten. Men inte i hans ögon. Jag kommer ihåg han sa:

Att om inte han jobbade så kom familjen på socialen, ungefär bokstavligen, som han menade.

Men i princip så var familjen redan där.

Ja tyvärr, fast det tär på min stolthet och på vår hela familjs ära.

Men det finns någonting i mellan en 6 timmars och en 15 timmars arbetsdag.

Men han får större ära än mig, för han pallade trycket och genomförde sitt livs-värk, utan att vara sjuk, eller han struntade i om han var sjuk och hade 39, 8 graders feber.

Och han fick sin hedersmedalj för sitt arbete.

Familjelivet i allt och inget har verkligen präglat mig.

För jag har inte alls något bolag, Jorden AS, är ett koncept som per definiton, är av allt-dimension.

Jag tror egentligen att det kan se lite löljig ut, sedan jag tror att allt hänger på mig, och sedan kan jag köra mig själv i sänk på konceptet.

Alla är säkert löjliga på sitt sätt, och jag på mitt sätt, men Jorden AS är ju allt vi har.

Åskådarna ovanför verkar inte helt ha greppat, vad de egentligen står och sjunger.

Ekoside är utrotning av livet, de små liven har ett enormt värde.

Livet är SÅ värdefullt.

Åren var sjukt påfrestande, nu har jag varit igenom alla mina bilder, och första gången jag var med på en klimat-aktion var februar 2015, men sedan jag har hjälte-förklarat mig, så trodde jag det var 2013.

Tisa-aktionen var en gång då, de biologiska mångfaldens dagar 22/5 och Nobel och Noblet divest, osv osv, har varit imellan där och 2017, det är helt galet, för livet är en kombination av hemma och borta, och delar är nu utraderade, för det blev allt för mycket för mig totalt.

Och det stora söta huvudet till Lofven av papp-massage, heter det så? Han är ju så jättesöt, hela huvudet hans. Jag tycker så mycket om hans huvud. Det är som en hel mässa värd.

Jag simpelthen älskar det söta huvudet hans. Själva trygghets-symbolen. Någon har varit igenom alla mina bilder, alla ni i miljörörelsen är uppförstorade och huvuden eran är så klara, att jag känna igen den enskilda redan från 2015.

Ärlig vem har glädje av det? Det är sjukt i huvdet, miljörörelsen är ju som frälsning-armén ungefär, de har aldrig gjort något förbjudet i hela sina liv, det är lika innan den ber om kollekt. Nästa samling blir det kollekt! Den går enbart till mig!

Eran huvud-förstorningar kan ni få, om ni betalar mig rätt mycket för det! Eran huvuden på fat, ungefär. VAd sägs om det?

Jag har världens tråkigaste liv, vem orkar att endavända det? Suck.

Kanske det hade hjälpt med stel-operationer och botox-injektioner? Då hade jag säkert haft det jätteroligt jämnt.

Vänskapen har fått allt större betydelse, i samma vävan mötte jag Ingvild, som också har bliivt en ritkig god vänninnna. Jag har solida vänskap, de har alla klarat en enorm distans, och pallat åren därimellan. 

Det är ett tydlig skilje mellan före och efter hösten 2017, för efter kommer ju Greta och långt flera med på tåget, och gudskelov för det, men ännu sitter det en grå massa i vägen för framtiden. Den som hade en skopa att röja vägen med.