mot

skall vara skydd, och har det inte den funktionen, så är man redan hemlös som barn. De flesta oskyddade barnen kommer aldrig därifrån i levande livet. Utsatthet i hemmet är som en skola, där man lär in ett språk om att inte kunde skydda sig utanför hemmet häller. Det samma gäller för alla regimer, drivna av oförutsägbarhet, orimliga bestraffningar, skenavrättningar, och tortyr. Att det inte är möjlig bak en finare fasad? Ja visst är det möjlig.

Om vi hade gått in i trumpens hem, så hade det troligen sätt ganska så horribelt ut, för alla ser ju hur han behandlar sin fru öppet, och som hon redan var en utstoppad pudel.

Drömmar är ofta, när man börjar lita på själva livet, ganska talande och ärliga.

I drömmen bodde jag inte det stora huset på kullen, det skulle alltså ta år för mig att förstå att det aldrig hade varit mitt hem, någon gång. Det var inte och kan aldrig bli till mitt hem.

Hemma är något som är fint. Och det är tryggt att vara hemma.

Alla roller blev meningslösa, det fanns ingen anvsariga, så den rollen tog jag, det fanns inget riktig limm, det fanns egentlig ingen ting att bygga vidare på.

Och till Inga Ting blev det.

lögnen är det oftast en drivkraft, det kan vara pga av fasaden, eller rena lust-lögner, eller rent praktisk. Den kan gynna flera, eller man vill inte ta ställning. Men lögnen är alltid genomskådlig om man ser efter, sedan om det vore ett pussel med tio bitar, så passar bitarna inte ihop.

Alla som ser efter kan se det, men sedan krävs det folk som vill skilja fake ifrån verklighet. Man måste vilja se det, och sedan måste man orka att ta ställning, och sedan måste man orka att orka att säga ifrån att det inte passar sig. Om folk inte orkar att orka att bry sig nog till att säga ifrån, så får det alltid konsekvenser, för någon annan än dem själv, antar de, medan sedan när lögnen accellererar, så bruker den drabba dem själva.

Det tar bara lite längre tid. Det får konsekvenser för många när några inte orkar att orka att orkas med att säga ifrån. Det att stå och se på andras elände utan att röre ett finger, brukar konstig nog att slå tillbaka på något märkligt sätt.

Det som är byggd upp av fake, kan se ganska snyggt ut, utifrån ett tag, som en härrgård eller som Madli, i ett skimmer av stjärn-ljus, som egentligen bara är en staffage, för att dölja mack-värket av en byggnad. Här kommer skuld och ansvar in, sedan det hela är en bluff. Som verkligen kan få tragiska följder.

Vi förflytter oss till ett annat kontinent i tid och rum och över på ett pågående Cirkus på den andra sidan av jorden, där de låter en riktig Fake, hålla öppet Cirkus, och där han har gjort de andra till pudlar, medan han slår med piskan, så att alla hoppar till sidan.

Vilken otrolig föreställning, och varför låter de sig hundsas med av någon som är så låg?

Det är kanske för att de inte själva äger någon piska än, och för att han slår blint omkring sig?

fall. Just nu ser jag på dr. Phil, det är otroligt nära livet, kan man gott säga.

Vi går tillbkaka till Madli och då blir det till fall-studium. Fall är liksom den lägste nivån och just därför använder vi ordet. 

Det väldig många fall-höjder i huset, huset? Ja i spökhuset, fall-höjden var stor i en omslutande sfär av en beskrivning som inte stämde med verkligheten. Om man är inrednings-arkitekt så måste trappan matcha avsatserna. Det måset verkligen ha en realitets-provning för att få ett hus fungerande. Fall är troligen någon som faller. Så pass ärlig är det, och värre är det inte. Och sedan kan man se fallen utifrån, och fallhöjden. Fallen är helt enkelt ointressanta, men själva designen är aboslut intressant. En måste förstå att det var själva huset det var något fel på. Det att falla igenom avsatser är ett arkitektonisk mackvärk.

Hur är det möjlig? Det är inte svårt, det är bara att ljuga ganska enkelt. Det är inte svårt att ljuga, alla gör det, säger dom. Enligt några är det normalt att ljuga, men jag ställer alltså större krav på arkitekterna. Jag gillar ganska enkelt inte fake.

Jag har drömt om huset och att jag inte bodde där, och det var väl inte konstigt det, då det inte var mitt hem.