mot

vi min mor i stolen bredvid kungen.

Hon är också väldig begåvad på sitt sätt. Hon borde kanske ha jobbat för läkare utan gränser, ja inom landet, sedan hon tar sig förbi alla spärrer. Hon ville raskt ha listat ut färgen på kungens kläder, ja de innanför de yttre, hon ville raskt ha hittat deras gemensamma släktning i det 20 lädet, och då hade kungen tillhörd vår släkt, och ha inom kort tid listat ut hans blodtyp, och om han verkligen var av kungligt blod, min mor gillar alla dem med blodtyp AB för det har hon, och alla de andra är inte okej.

JAg måste då medge att jag har inte blodtyp AB.

Kanske inte kungen häller, och efter två och en halv timmer är kungen som ett vrak, och 112 kommer genast för att plocka upp resterna av honom.

fick kungens förtjänstemedalj i silver, för sitt arbete, men se här i historian har han fått Nobelpriset för det. Men inte bara han, för vi tre andra är också begåavade. Att det är en positiv begåvning? Äh det struntar vi i, begåvning är begåvning, serni, och var man inte begåvad innan så blir man det efter Nobelpriset, förstår ni.

Och fyra olika filurer, som nöjda har fått sitt Nobelpris, och hamnar i stolen bredvid kunge, ja det var inte värst, var det? Där sitter fyra olika versioner av begåvning, och hur i all värden skall det enda.

Först tar vi min far och plasserera honom bredvid kungen, det kan inte gå bra, så mycket kan vi säga om den saken och varför. 

Ja sähär var det:

Min far avkskydde pep-talk. Han avskydde att konversera, sedan det var kasta bort tiden, det var synonymt. Så brevid kungen sitter han och säger inte ett ord, Kungen eller en fluga spelade inte en skvatt roll för min far. 

Efter tre timmar blev kungen helt psykad ut, och 112 får hämta ett vrak av en kung.

Kungen trodde att det var en psykopat som satt bredvid honom, men det var det INTE serni.

var den som var öppet begåvad av oss, om honom härskar det ingen tvivel.

Jag tror han var den första, eller bland de aller första i Norge som sydde ihop äggledaren, så att kvinnor kunde få barn, så att kvinnor som hade den skadan, kunde bli mödrar, eller mödrar igen.

Han var inte bara vädlig intelligent, han var även extremt fingerfärdig och duktig på att sy ihop saker. Vi andra tre har en hög klantfaktor, för en måste veta vad en syr ihop.

Han sydde även med vanlig nål och tråd ihop det stora såret, min bror fick som liten då han skulle hugga ved och körda yxan i benet, och då räddade han min bror. Det var slätt inte så värst.

På sina gamla dagar så sydde han ihop vanliga strumpor, som vi andra galant hade slängt för att det var hål i dem, men han sydde lika envist ihop dem igen.

Envist sydde han ihop dem, så att det blev omöjliga att slänga dem.

Han var så lite självhävdande att ingen orkade lyssna på honom, fast han kunskap nog var överlägsen resten av hela släktens, så vi inte överdriver här.