eller trollen representerar våra attidtyder, och de kan bli odrägligt troll-liknande.
I vår rikedoms-värld så har en lyx nog till att inte behöva gilla andra eller varandra, ingen behöver att gilla något
annat än hem-pizzan, och om man skall vara deltagande så avkräver de full trogenhet, och du måste äta hela kroken. Och det hela med hull och hår, som vore du en flundra eller rösdpätta. Går du i kyrkliga kretsar
så kräver du att deltar i sermoniar som verkligen kan upplevas som udda, om man värderar det, och tillhör du något annan sort av gemenskap, så skall de brännmärka än, som de gjorde med boskapsdjuren. Att vara
en fri själ och att mig äger bara Inga? Det måste vara det svåraste som finns i ett samhälle, där ingen längre är bundna till varandra, och om man vill mötas, så kollar man stemplet på armen.
En
fri själ? Ja det gillar man inte, för då har man inte längre taget på personen. Vem visste det, att livet är så? Det finns inte så mycken självständighet, för att det inte gillas, det kan rent utav
kännas lite otryggt, för alla stora och små troll.
Att tanken är fri? Nej, inte när det vid inträde sitter en kontrollant och rapporterar avvik, från deras sätt att äta appelsiner på. Frihet verkar
bara fritt, så länge det gynner ens eget huvud.
Fria själars förening? Den har inte många medlemmar, då defintionen av frihet, verkligen beror på.