mot

Det är inte så långt borta, men det är inte kvinnligt att vara enstörd, det gör sig inte så bra på cevet, enstörd, och i de enstördas förening. Det är också enstörd att sitta här ostörd, ostörd enstörd, detta låter bättre och bättre. Kankse jag och Støre, ja han norska politkern ifrån sagan min, förenas i de ostörda enstördas stördas förening. Det är avig-sidan. Och sedan kunde jag spelat: Det bor en liten baker. Men jag gör det inte. Denna dagen är en avigsida-dag. Det duger.

Den andra sidan, däremot är okså ganska speciell, och hennes skönhet är utom räckvidd, men oopsan hur många gånger har inte hon och jag måne-landat in i olika sammanhang, och jag skulle gärna ha hjälpt henne ur sitt gyllna bur, där hon enligt media, övervakas av någon som skulle ha varit hennes hjärta närmast.

Apropå så var jag en stor fan av Dollies nedanför, då de var på min ålder. De hade mycket större potential. Men tyvärr så blev deras opera i London en ekonomiks förlust.

Detta tror jag är ödet till många kreativa personer, som lika med Britney, stack huvuden upp.

Detta är inte den dumma dagen, men det känns inte så långt därifrån.

Den som kunde dansat som Britney, att dansa balett var en ursprunglig dröm.

I dag är det den stora tunsindighetens dag, och vi orkar kanppast att dra oss igenom dagen.

mot bäcksvart olja. Det är så vackert med den första snön, den lägger sig över höstens ruttna landskap, och allt blir skinnande vitt, plötslig ser man stjärnhimlen och det blir högstidsamt.

I dag föll den första snön, men den lägger sig inte längre. Det är något allvarligt fel, jag körde förbi, ja med pendeltåget, plenty ljusbefängda jul-granar eller ful-ganar på vägen. De väntar inte till advent länger. Inget spelar någon roll längre, för vissa. De struntar i om det är snö eller inte, och symbolen på förfallet är ful-granar med full belysning i November.

Alla ser det, och det känns verkligen inte bra.