ett annat skilje på mig och på min far, han verkade gilla dominanta folk, och jag kan inte fatta att han gjorde det som var så kunskaps-rik, personligheterna skiljer sig, jag kan hamna i det, för att jag är så service-minded,
men jag kan aldrig trivas där.
Man kan inte förstå andra, annat än intuitivt, om det passar eller inte passar. Man kan inte lägga ett stort pyssel i varje möte. Tänk vilket arbete det blir.
Och jag måste
också medge att alla personligheter finns innanför som utanför miljö-rörelsen, skillnaden verkar vara om man har fattat allvaret eller inte.
Världen blir aldrig något enkelt ställe, alla är sina egna.
Så om vi ska dra skiljet vidare mellan honom och mig, så vet jag inte om det har med karaktär att göra. Vem man gillar, verkar vara intuitivt och det kan man inte bestämma sig för.
Vi slår fast att det inte har
med karatären att göra. Och därmed löste vi det problemet. Jag har varit en som har stått upp för andra sedan jag var barn, det måste ganska enkelt vara medfödd och ofrånkomlig och landar därmed på
varken pluss eller minus.
Personligen så gynnas jag inte av det. Men det är väl inte det som är funktionen.
Det brukar vara någon annan eller något annat som gynnas av det.