är att säga rätt ord i rätt tid, och hade vi fortsatt vårt samhälle i det oändliga, så anspassar man sig i alla fall till att man vänter med att säga vad man menar, tills det passar.
Nu verkar
det gå åt skogen, sedan det är för många som tror de skall ha en karriär, fast de lägger hela sin familj i familjegraven för allid, och där finns inga karriärer.
Även jag anspassar mig långt,
men det börjar släppa mera och mera, och jag försöker säge till i alla karriär-forum, fast det uppleves som att släppa en sur prutt: Prutta medan du pratar.
Ja var blev de meningsfulla budskapen av?
Det
får dofta som det vill, för det var kanske en fel på det almänna luktsinnet, det blir allt för viktig det budskapet man äger. I karriär-miljön så kan spelet få fortsätta tills det inte finns någon
åter-vända eller vände eller vändo.
Det gör ont i magen, för att de är med och spelar de dominantas spel, som Domino, för många i de olika karriärmiljön är duktiga på det spelet, och
sedan underordnar de andra sig, som vore de fast i en sekt.
Det är nog så många folk fungerar, sedan man måste ha tillträckligt med kunskap och styrka till att kunde avböja, och därför hamnar de i stället
i den lägste gruppen i Feudal-systemet, eller vad det nu heter.
Att stå helt på egna ben och tala Rom mitt i mot? I dag behöver man inte tala honom mitt imot, men måste välja att tala någon imot, sedan när
man äger tillräcklig med kunskap till att stå på egna ben, så måste man det, det är verkligen inte bra att svika när det gäller.
Störst skyldighet har man för de som kommer efter, och alla de
som lämnar nu i mass-utrotningen. Pga en ovilja eller en oförmåga till publiken till att stå på egna ben.
Ligger det en Dom i det nu? Det kommer i fatt oss, och då blev det kanske det, här blev det inte särskilt
hårt, fast sveket är totalt. Spelets förlust innehåll samtilga på spel-planen.
Mitt bomb-flyg övergick till ett Pariser-hjul.