mot

beteendet har varit borta en del år, det inbillar jag mig i alla fall, men nu har jag transformeras till ett undvikande-beteende, nu har jag blivit till hela beteendet, men då finns inte några motsatser alls mera, då undviker man allt som kunde ha påminnat om någon motsats. Någon motsatser finns alltså, men den rymms knappast i en person. Motsatser är lite mera svårfångade. Du är dum DU, smaka på den DU. Du är fullständig dum, men vad betyder det egentligen? Det betyder ungefär Inga ting och som man bäddade så låg man? Att undvika motsatsar är häller inte så stort, men att säga att någon är dum, är ganska dumt. Tänk om jag i stället sa: Du är otrollig bra att formulera dig, du har ett talang där. Vad är skillnaden på ett talang och en som är helt dum?

Den är ganska stor förstår ni, och det vore långt bättre att skapa talang än monster.

Det finns motsatser, och vissa personligheter kan krocka i möte och förstöra varandra, men vem som var dummast är en helt annan sak.

Vi har snart inga årsitder mera, men har då motsatserna upphört?

Oktober eller november kvittar.

Eller har de då bara blivit förstörda?

Kanske det är mitt goda humör som har gått, till på dåligt humör? och det är kanske en motsats.

det verkar gå troll i ord, jag kommer inte in på ett enda möte längre, det påminner om en tid, då jag alltid kom fel tid, i fel rom och lika fel, med min egen kraft. Det är först när jag högt det händer, jag skulle aldrig ha sagt att jag inte gillar motsatser, att jag är en riktig undvikare, plötsligen så kommer jag inte in på det jag vill. Kan man skapa och skapa om med ord? Låt oss säga att Dum betyder osnäll och osmart. Känn på den meningen: Du är dum du. Dur ÄR dum du. DU är dum du. Du är DUM du. Vad skapar man egentligen? I väntan på ett möte som är fel i tid och i rum och där jag säkert har skapat om tiden i mitt huvud, 2 am något ställe i världen har noteras som kl 20.00, och det hela hörs ut som Poriot film. Mordet i den sjette graden. Jag måste fråga någon om mötet för det har jag också undvikit ett helt liv. Om man inte frågor nåon så får man aldrig något svar, ganska så enkelt. Då har man undvikit själva svaret.

om motsatser och det är lite av mitt grund-problem, för när man har undvikit dem länge nog, så hamnar man i dem på sin spets, just nu försöker jag undvika Facebooken, sedan jag sa att en på folkeopprøret mot folkeopprøret mot folkeopprøret mot folkeopprøret mot folkeopprøret, att han var dum. Hur stort är det egentliegn? Han är inte helt dum, för han är en duktig kverulant, och jag orkar inte, vad i all världen svarar man en kverulant? Som bara har det syftet: Jag är inte intresserad av dig? Men det blir misstolkad. Han hade passat i finordsakademin, sedan han är duktig på att kverulerar på ett ganska intelligent sätt, och jag vill bara spy, det får man häller inte säga: Nu vill bara jag spy av det du säger, på facebook, det går inte att vara så rak.

Då har man har skapat sig en motsats där. Jag kan saks-frågan så där har jag ju rätt, men sedan är det en känsla av att ha skapat en monster på den andra sidan. Och där skorrar det, sedan motsaten har tagit bort det humana i personen. Och i motsatsen har man de-personeliserad personen. Det är bara ett exempel på en motsats för i bland måste man ta konfliketer. Själva problemet är att orden är laddade med uppleveser, som bara är som en avbild av verkligeheten, ja men tänk på en som är uppväxt med bara plastblommor, många har det inomhus, och vad är en blomma då? Det är en plast-blomma förståss.

Och jag vill bara spy på riktigt, nu har det varit så ett par dygn.

Sablar jag måste in på den dumma Facebooken, men när mina undivkande-strategin börjar, så blir det en till en sabla motsats.