mot

Kontra vadå? Tanig kanske.

Stora delar av slekten är robusta, dvs att de gillade de hårda utmaningarna.

Stugan på fjällen låg ett par timmers ihärdigt vandring ifrån den lilla parkeringen på högfjällen. På vintern kunde det vara riktig kallt och som jag kommer i håg gick vi hela dagen.

Det var inte något för de svagare, så min mor föll ifrån, men även jag hade problemer med att hänga med, fast jag gjorde det länge. Jag var 3,5 huvud kortare än mina jämåldrande, tunn som en nål och med ett stort huvud på toppen, oproportionalt stort.

Ännu kan jag känna obehaget över de extremt långa vandringarna sedan kylan och mörker, spelar en roll för vandringen och oväder och det hela är baserat på ett förtroende i mellan de osm går.

Jag tillhör alltså inte de extremt robusta, flera i slekten är på alla toppar även i dag.

Det jag fick var sympati för min mor, jag tyckte inte om att de lämnade någon kvar, och jag gillade inte helt konceptet.

Sympati är ett ord, som är laddat med en förståelse, och därmed är vi inne på ett område vi inte pratar så mycket om i dag, medkänsla, förlåtelse och även tacksamhet.

För om det var så att det bara var den starkaste överlevnad, så hade vi inte ägd sympatin och alla orden som följer med.

Min farfar som var en hård man enligt rykten, är känd för sin sista kommentar i ilvet och det var att inte trodde på gud, ja det var en tuff kommentar, som ändå visade att han var ärlig.

Men min far var inte så tuff, så han sa inget om det häller, men han sa en gång att han tyckte att Jesus var en bra revolutionär, och det var ju en väldig postiv kommentar i från min far.

Jag hängde efter redan då, och fick brottas med sån som de flesta inte behöver och i ett gränsland utan språk. Där behövs orden om medkänslsa, förståtelse och att det minste skall bli det största, drämed övergav jag aldrig den första barndomsläran. Och som hos min far så har den varit vilande.

Men det har aldrig varit någon motsats till mitt engasjemang. Det finns motsater till mitt engasjemang med, men de är inte så många, och jag tror att jag är ganska så tolerant. 

Okej, jag var inte robust nog, så ännu kan jag känna dragsuget från viddan, överlämnas man där så dör man; och känslan av det, ägde jag.

Jag fick en känsla av djungelns lagar, och den är utanför de mänskliga lagarna.

Och jag har hamnat mellan Safari och Firefox och hade behövd deras förståelse och hjäpen, i stället för att det skall vara en konflikt. Konflikter handlar om motsatser.

Äkta som falska.

är vi på tröskeln in i huset Madli. Hemlisar? Är inte det bara barnen som gör så?

Lögnen är något av det farligaste medel, sedan man lyfter inte en arm eller sitt finger för den. Det vore omöjligt för Trump att bli president utan att lögnen nästan var normal-förklarad, det är verkligen farlig att göra norm utav lögnen. Som är en ursäkt för alla som tror på den mannen, för då har de svald för mycken lögn innan.

Jag växte upp med vuxna som öppet viskade och tiskad hemlisar. Och det var nog inte bara där, hemlisarna finns i alla korridorer både här, i EU och även i USA.

Att göra någon tematik av det? Inte än kanske, precis som Kairos måste den komma vid rätt tid och på rätt ställe och av den rätta personen.

Medan vi inväntar Kairos, och det som kommer då, för då brukar allt att mötas i ett, precis som då Maritn Luther King höll sitt taL.

Att jag lovar för mycket? Möjligen, och då blev det hela till en ny lögn.