mot

mormor, samvetet pockar på, sedan man aldrig får prata illa om de döda.

mormor, som drev en hel gård själv, som stod upp för andra, och tog rätt ställning under krigen och skulle haft lätt för skratt, hur kan det komma sig att jag minns bara en sida av henne? Och den sidan, ser inte ut i mitt minne, det var som en iskyla runt henne. Hon kom ju infrån en problem-familj eller en familj med svåra problem, och hon fick oss, en ny problem-familj. Det var ju så det var, kanske hon gick helt less? Jag har ingen aning, för jag minns henne bara som en figur ur Mumin.

Kanske minnet är förgjord?

Hon kanske var dränkt i problem, för hon dog i förtid, ja för ung till att dö.

ett danskt ord. Ingen ord sitter så bra som de norska och danska!

och får många som hänger i luften, jag tycker inte om ordet Madli längre. Men okej, det jag minns är att jag bara lyssnade, men det gjorde jag nog inte, sedan jag var väldig verbal som barn, och utåtriktad. Och därför krockade det med Madlis regler. Jag sa det säkert då också, precis som jag har fortsatt med.

Lögnen är det jag kommer ihåg, och att lögnen försvarades, fast jag ifrågaeställde den, det är aldrig populärt att bryta med eller mot reglementet. Det var så olika, att jag tog avstånd ifrån det hela.

Nackdelen var att jag sa till, min far som häller inte gillade lögnen, sa inget, och därför blev han inget problem. Jag kommer ihåg att min mormor försvarade vita lögnar med krum hals, och fortsatte att göra det, och jag kände mig inte hemma i det.

Min far kom med en helt annan inställing och lära.

Det är har vi ett huvudproblemen. Sedan i lögnens regim, så finns det inte längre några sanningar. Det blev till ett jätte-problem.

Det andra var en extrem auktoritets-trogenhet, för prest, doktor och alla dessa med fina titlar, och det är fullständig krock med det som jag kände, och det som min far förmedlade. 

En fullständig kultur-krock.

Man respketerar folk för det de gör, och inte för någon hatt eller annan symbol på makt. Det är två olika världar som mötas, och det är nästan alltid lögnen och fulheten som vinner i direkta möten, det är bara att se på Trump, han vet snart inte var eller vem han var. 

Kanske tror han på riktig att han är Supermannen. Tyvärr han är inte Supermannen, han var som vilken bölle som helst, och då är bølle ett norskt ord som beskiver det han egentligen är.

Det var ju och min far, i början, och det var hans ord som nådde fram till mig.

En bølle är ett snällt ord, sedan begreppet är brett och täcker även de värsta värstingar.

Det finns folk som inte är värstingar, som kan bli till en bölle i vissa situationer.

Många gillar fräckheten, men den finns i alla utgåvar.

På vägen så korsar den gränsen, och över mot dem som har det som sin huvudsyssel.

I dessa regimer kan man försvara vem som helst och vad som helst, sedan det inte är sanningen som respekteras, det är helt andra parameter, enligt reglementet. Som barn, så kan man inte förstå, att man inte blir gillat för den man är. 

Att jag är osäker på det. Nej efter några lögner och lögner till har blivit borta, så börjar det se mera ut som det var. 

Självtvivel ärden begåvningen man får, i möte med ett regim som ser så ut.

Att jag anklager min mormor för att vara en bølle? Nej egentligen inte, men för att försvara dem.

 

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!