mot

till att känna något för andra, är en rätt vanlig åkomma, men det går inte att etikettera någon utifrån glömskan, eller diffusa händelser. Kan det vara så att man ömsesidigt inte gillade varandra? Det är hemskt i så fall. I albumet har jag satt fotot längst bakom alla tomma ark. Vad var det som hände, egentligen och varför hamande fotot längst bak i albumet helt uta av sikt. Det var kanske inte hon? Jag har börjat att fråga, men där får man svar som man frågar. Om jag återskapar utifrån minnet, ser det inte så bra ut, då häller. Det kanske egentligen inte handlade om mig. Känslo-kyla är något, som den som äger det, inte vill äga, och därför läggas den över på några andras axlar. Jag tror att värme var en bristvara där, och därför blev det som ett kallt drag igenom huset. Det är som ett kronikst underskott. Och det kalla draget tycker jag att fortfarande kommer i håg. Det drog kallt och möjligen var jag en av de få, som märkte det kroniska kalla draget? Något var inte helt friskt.

är en vanlig åkomma, men källan blir det svårare att hitta.

eller annat tidpunkt, blev jag rädd för min mormor, eller det hon sa, och det har aldrig gått över.

med kalla vintrar, och allt det vackra borde ha suttit kvar.

är att allt i mitten är borta, det är bara periferin kvar. Mörkloftet med döda och döende flugor i karmen, och om vi gör det till en vandring i Nordiska musset, så är en tidstypiks ladugård med vitt våningshus och röda ladugårdar. De hade ett tun med lysthus och syrener, rosa lilla och vita? Nej inte vita, det fanns akelejor i beden, och en enorm stor frukt och bär-trädgård, stora öppna landskap, som det är i den delen av Norge, det gick att skymta en å, fjällen, och det måste nog ha varit en gård innan. Det stod kvar ett gammalt hus som hette Paula-stuggu. Det fanns åkrar på åkrar, och väldig många smultron. Folken har försvunnit ur minnet, fast jag har ju några minnen kvar därifrån. Det fanns ett gammalt stabbur. Och mässing-handtag på dörrarna. Det är en resa i tid och rom, för de använde inte elektrisitet som jag minns, de första åren, det var en stor gammal Jötul-omn eller spis, som var källan till värmen. Och under köket hade de en mat-källare. Köket delade huset, för på var sin sida hade man vardagsrum, och det ena använda man bara vid jul och annan högtid.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!