hela nyårstalet, the speech! Orden som satt!
Vi slår fast att man inte var mer än man var. Jag hade ett fruktansvärd gott humör, och det har alltid läget lantent. Jag ser inte så intellektuell ut, och hade
spegel-bilden visat det, så hade jag verkligen blivit ännu räddare, än jag är på riktigt.
Det tillhör inte de starka sidorna i personligheten att vara helt stram och seriös, det fungerar inte särskilt
lång tid, och jag ville bli totalt misslyckad i rollen som just den. Jag var en sån som tog det mesta i god mening, och trodde nog det samma om andra. Aproppå lister och så finns det folk som är listiga med, på riktigt, det
är ju en minister i Norge känd för. Den listiga, medan jag inte alls över-listar folk, jag är precis lika enkel, som jag framtstår. Det tog lång tid att fatta att alla inte gillade eller gillar det. Men man kan stå
på händerna för vissa folk, och de ser precis lika missnöjda ut efteråt. Om folk vill ta ting i värsta mening, eller inga ting i värsta mening, så är det kört i början, tyvärr.
Apropå
lister, eller en planke på norskan, en omålad lite bredare list. Så jag vet inte om jag någonsine kommer åka till Bauhaus igen någon gång, för att försöka få tag på lister, för det var
inte roligt på Bauhaus. Och då börjar jag att säga konstiga grejer. Känner jag mig obekväm, så kryller orden ur munnen, och de är inte intellektuella alls. De är a-intellktuella, och säkert en gammal reaktion.
Listerna var för långa, och jag tänkte på såg, men jag glömde att tänka på en fil.
Jag har fått sitta här med en nagel-fil, inte säga det vidare bara, för de kunde tro att jag var helt
femi, och en brödkniv och det passar inte in i formatet än, och inte var de rätt brådd eller färg. Det var inte roligt alls. Sedan brukade jag inte sura länge, och sedan så brukar jag att lägga det på hyllan.
Och precis så har jag mött andra med. Jag tror att jag försökte ett tag, att göra andra till lags, och det ligger säkert även latent det med. Men det gick inte att göra alla till lax, och därav drogs jag med det
skämtet. Sedan det är ett skämt om att det vår då gud skapade torsken.
Det gode humöret har kommit mera och mera fram, i bland nästan lite opassande, fast det kanske inte såg så ljust ut, och allt
för länge var borta eller oanvänd, så kommer det bara fram igen. Okej då, så blev jag inte en intellektuell, men långt mera som en Bridget, hon ser häller inte så fruktansvärd smart ut. Och våran
ordval, är nog inte helt så olika, häller.
Jag skulle haft en slutkläm där. Men precis så, slutade nyårstalet.