Det jag lärde heder var, var inte ha att skulle få respekt, det var att visa respekt. Man ger sig inte på de egna, man tar alltid emot en utsräckt hand och vänder aldrig någon ryggen helt. Att de som är med en är
mot en, ja så kan det vara, men sträcker de ut handen, så vänder du aldrig den mot dem och slår, du möter alltid en annans hand oavsett. Det gäller också i denna Saken.
Att det var överkurs det jag
lärde, och det har trott på? Nej egentligen inte, men super-man är man inte.
Att inte vara rädd, för att vara rädd? Ett ställe går gränsen.