sitt förtroende hos, handlar mycket om ethos, personen som framför (ja retorik) och vem man vill identifiera sig med, en vacker Volvo-bil? Eller en innersta-mupp, och i den lägger man sitt jag.
Dvs, den dagen man känner igen
sig i någon, ja det är hemsk, ja nu värdelägger jag åsikten, så kan man överge allt bara för att vara någon. Det hamnar på gilla-stadiet, jag väljer honom, för att han representerar mig, jag
väljer inte han andra, för han är inte så snygg som den första.
Fast det gäller inte här, sedan det låter som en kvinnlig robot som läser Gpreemd's annons, och han andra var ju ganska så snygg fasktisk.
Fast det borde vara irrelevvant. Medelålders män väljer att ge sitt förtroende till någon de menar är likasinnade, precis så som medelålders tanter gör.
Vi speglar oss i de andra, och många vill
inte se något de inte gillar i sin spegel.
De vill se den, de vill se, i spegeln.
Ja just precis, för under har vi Gustav den andra. Det doftar svenskt.