mot

precis innan Gustav den tredje får lite plats, måste jag medge att jag känner mig lite enfaldig i bland, sedan det blir ensamt att ha rätt, det måste vara i en sammanhang.

Att ha åsikter som hållbara, innebär att man kritsierar egna tankar, men värderar dem enligt, pro-aut-contra. Då måste man ta in motpartens åsikter, vad de nu är. At vilja ta in andras åsikter, och se vad som håller eller inte, som vore de ens egna, och lyssna på det i förhållande till kunskap och erfarenhet.

Självklart har man en magskänsla och ideal med. Åsikter som kommer som olika vindar i olika riktningar, kan låta suveränt bra, och en del är bra, fast de saknar en förankring.

Argumentation eller dålig argumentation, enligt reoriken, är att missbruka argumenten: 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Argumentationsfel

Men att vara, som ett argument, blir trist om det vore allt i livet. 

Livet är till för att våga smaka på det.

precis innan vi blottar Gustav den tredje, så måste jag inse att jag hade stora identitesproblem, av avsaknad på förebilder. Som barn. I 10 årsåldern läste jag smutsiga följetonger i Hjemmets vecko-tidning om en scheik och en hans kvinna, som per definiton aldrig är en, det är nästan inte litteratur, måste jag medge, det är att spela på offren och sedan var det: Allt för barnet, det var ett barn som hade blivit ombytt, ja eller två, det var min stora dröm att bli omplasserat. Ett haremsliv?

Det är männen som naivisterna när det kommer till makt, de tror att de kan dela marknad, frihet, pängar och andelar lika, och de änder i en hierarki med en på toppen som har alla rättigheter, två betjenter, några krigare och resten evenucker. Att det är okej?

Jag saknar med åren helt intresset för hierarkin, men jag är inte så naiv att jag inte tror att de bildas. Så det vill jag ha sagt innan vi fin-granskar Gustav III.

innan vi ser närmare på Gustav den tredje, så måste jag inse att om man verkligen har viktiga åsikter, så måste man gilla makt, annars blir man bara som en annan Morgan Kane.

Eller som en annan dessförutan, som min mormor sa.