frispråkig, stod på Facebook, och jag skäms, sedan det inte är som min far, dvs att när jag först säger något, så liknar det inte på min fars ord, långsamt och klokt, det liknar mera åt
det andra hållet, och jag antar att jag utan att mena det, har sårat folk på min väg. Min far blev hela mallen, men därmed är det inte sagt att jag är hela mallen. Fri-språkig? Det är inte det samma som den
fria tanken, det är mera att inte kunna hålla sin munn. Mina höga ideal slår i bland sprickor, jag var inte alltings mall. Jag tycker kanske inte det är den bästa förmågan, de för fria orden, idealen var mera
den fria tanken, och allt det representerar.
Det är viktig att kunna stå för sina ord.
Min far så lite att de få meningarna han sa kommer jag i håg. Han kan inte ha sagt ett ord i otida. Det hela var ungerfär
fem meningar, hela sitt liv, ungefär.
Men de satte sig. Få-ordig eller frispråkig, munnrapp, och grodor ur munnen.
Jag känner inte igen mig i munn-rapp som barn, jag kommer i håg världens ordentligaste barn.
Men kanske har jag missat några år eller flera år helt ur minnet.