över Facebook och allting. Den är som att sitta i en öppen båt, och inte veta var en befinner sig.
Jag kan inte se var jag befinner mig alltid. Och vilken roll man har, damrotta eller båts-möss? det är de
första som lämna ett sunket skäpp. De har en riktig nos för sjunkande skepp.
En gång i tiderna var jag ju väldig populär, jag minns även det, fast inte käsnlorna av det.
Jag var det naturlliga centrum
som barn, men ibland slår kanonkulorna ner och spillarar och splittrar allting till brockar och till skeppsbrott.
Jag passerar förbi självupptagenheten, och vill inte sitta kvar i den, och vill sägla på stadiga skepp, sedan
jag är rädd för sjön och vatten för nära, jag har natt-skräck ovh vatten-skräck.
Förr det behöver jag inte odla mera på.
Sjösjuk brukar jag också bli, om det gungar mycket.
Men går det stadigt, så brukar magen att klara av den.
I dag är det skostrej, de vuxnas förlängning av Gretas skol-strejk.
Magen tål det ganska bra. Det är något väldig satdigt med skor.
Ocean Warrior eller var det Rainbow Warrior's?
Själv är jag bara en Great Worrier.
Och apropå vatten så spöregnar det just nu och just idag.