mot

Med en egen känslighet och en oförmåga till att vara annat än själv, med min åsikter, kan det tänkas att det blir en dubbel sårbarhet, jag är med i de viktigaste organisationer, men åsikterna är nog mitt Jag, och jag har en känslighet för att andras tyckande, skall ta mitt Jag.

Det vill säga att jag troligen hade behövt skyddet av att vara en del av något, representera någon annan, eller tycka som en större andel. Jag tror kankse jag kan ha förmågan, i fall jag landar rätt.

Men jag är ju sårbar, van med att gå på alla event själv, från riktig ung ålder, sedan bara är i perioder som folk delade mina fokus.

Jag har ingen andra förmågor än att dras enbart av engagemang, och jag är inte van med att folk har min inrikting. Jag kan tulla eller tramsa med det, men det är inte så roligt, att vara driven av egen maskin, och inte ha driv-medel ifrån andra.

Ensam-varg, det är ett hemskt ord, udda folk som luskar runt. Jag tycker inte att jag har luskat häller. Men jag har alltid gått ganska tyst i dörrarna. Men det blir som en egen integritet, och något som inte skall kommas åt.

Jag har suttit på så många möten själv, att flesta ville tycka att det var död pinsamt.

Det tycker jag med, och därför har jag aldrig pratat så mycket om det.

Att vara oberoende i åsikter. Möjligen. Men oberoende som männsika, är jag verkligen inte.

Det skapar en extra käsnlighet mot världen, sedan det är åsikterna folk går på, och som irriterar andra. Och jag kan även blir irriterat, på andras åsikter.

Det är inte där folk räknar med att en är sårbar, sedan åsikter brukar andra att kunne justera lättare än jag. 

Jag skulle egentligen inte redogöra för det häller.

Ensam-vargar brukar inte precis komma i rampljuset. 

SJälvklart har jag andra sidor, där det går att mötas, men i åsikterna är verkligen inte något ombyteligt, ett helt liv har jag samlat på dem och värderat dem.

Fortfarande tycker jag nog mycket det samma som då jag var barn, jag ser det när jag läser i gamla skolböcker.

Det är en enkel logik barn har, men den är ofta hållbar.

Den håller för att var den var hållbar? 

Jag har inte något bolag precis, och drömmen är att vara som The Betleas, möta några få lika-sinnade och då funkar det. 

Men det är ju bara en dröm, för jag vet ju inte om några är intresserade på att bli en del av mitt bolag, eller förening, eller klubb eller samvaro, eller där folk vill se mina åsikter som en förmån, och inte något som skall tillplattas.

Jag är intresserad av åsikter, och folk som är lyhörda för dem. 

I så fall ville det vara som en ny erfarenhet.

I perioder orkar jag inte alls åsikter, och då stängs hela bolaget ner, på obestämd tid.

Och jag orkar inte att förhålla mig till någon ting.

Då är det i ett riktig underskott, och åskiteran blir som stenar, i en värld fylld upp av åsikter.

Rent ideelt och ganska krävande.

Jag har jobbat ideelt för miljön när jag har haft möjlighet, redan i studie-tiden. 

Det är slitasamt, krävande och olönsamt ekonomisk. Jag betalar för sidan här, de vill vill att jag skall betala för you.tube-filmerna? Sedan de vill att man skall abbonera? Jag betalar för alla resor och allt arbetet, jag gör det  sant jag har råd med det, och överskott till.

Om man vill en kvalitativ argumnetativ retorikanalys, så kostar den troligen ganska mycket, sedan det är riktig krävjande jobb. 

Det är ett livslångt kontrakt, jag såg ju Mardøla i fritt fall, på något ställe på vägen startar kontraktet, det blir orfånkomlig, min far var i alla fall klok, för han tog mig med på livs-avgörande ställnings-taganden, du sviker inte det du fått ett band till.

Att se in i delfin-ögonen gjorde också en stor skillnad, har de först mött någons ögon, så går det inte att svika dem, det gjorde så stort intryck. 

Delfinernar är bland de mest sociala djuren, det är hemskt att veta det vi utsätter dem för.

till bolagen och bolagsmakt.

Makten konsoliderar sig alltid, det ordet hade vi som prov i folkskolen, först efteråt förstod jag ordet. Men inte genast. Och sedan vill den gärna fortsätta ha den, sedan det är bara är så med makt. Den ger fördelana. Sedan är det bolag som försöker ha att ett gott renomme, och dem som inte eftresträbar det.

När tiderna ändrar sig, så står alltid gamla sanningar för fall. 

Bolag som Preem, vi kallar dem med deras eget namn nu, har tolknigs-företräde, de har makt nog att skicka ut reklam, som får stå ungefär oemotsagda, sedan myndigheterna som borde ha stoppat den, inte finns eller agerar. Det är till dels falsk argumentation, som får stå oimotsagda. På grund av makt-förhållanden.

Jag som har läst retorik, kunde gjort en argumentations-analys, men för att den skall vara säker, så kräver den en välutbildat retoriker, tror jag. En som har jobbat över år med argumentation. Och argumentationen till Preem hade fallit pladask.

Reklam är alltid, enligt retoriken, ett sätt att övertyga, eller ha rätt per defintion, sedan det får stå oimotsagt, fast det är över gränslandet för allting. De kör över det som har värde, och som aldrig kan ersättas, naturen, biosfären och hela grunden för livet. Tar man grunden så tar man allt. 

De behöver inte anstränga sig, sedan de ännu inte möter de verkliga gränser eller konsekvenser.

Det blir som en makt-demonstration.

Och de som säger ifrån, kallas aktivster, det är ett löjlig ord, de som tar det störra ansvaret, de kallar frun till Bolsonaro för aktivist, och jag skäms!

Att vara "aktivist", behöver inte bety att man intresserad av makt, det finns ett annat syfte och det är att rädda livet på jorden, det finns säkert även dem som söker makt för sin egen del i den kampen också, men jag är inte en av dem.

Men med åren blir villig till att möta flera för att förmedla paniken man känner över förstörelsen. 

Jag har även en sjukdom, som gör att jag inte kan ta mikrofonen när som helst, den påverkar inte förståndet, men den är så allvarlig att jag inte kan utsätta mig. Den kan kanske läkas med åren, men det beror på hur mycket jag tar hänsyn till den. Och hur väl andra tar hänsyn till den.

Maktkampar, det är inte något för mig, men att påverka kan man göra på olika sätt.

Att reducera dålig makt, dvs om den inte gynnar någon längre, är en gemensam kamp, det lönar sig att bli många bakom den och är ett gemensamt uppdrag. Och inte vara rädd för att släppa makt för maktens skull.

Men sedan det är planeten som sätte gräsnerna, måste alla underordna sig, och det tror jar blir svårt för vissa som trodde att allt var ett helt fritt spel, men det finns överordnade lagar, som måste in i lagverket, om livet på jorden skall ha en chans.

Fortsatt lever vi här i en överflod, och det är därför svårt för många att se tecknen på förfallet.

Men för den som är utbildat på olika sätt och tidlig såg tecknen på förfallet, och många förstod det intutivt eller via olika sammanhanger, så är som en hemsk film man ser på. I slow motion, och det skapar ett eget lidande för den som följer filmen utanför fönstret.

Att bara se på, som om det var bara att överge sig? Ja några väljer det, då de känner sig helt makteslösa. Det är en ren vanmakt många väldig bra folk känner. Men några fortsätter alltid, oavsett resultatet. Jag gör även det, men hälsan sätter en gräns, som det inte går att överskrida. 

Att dö förtid, hjälper häller inte någon på en möjlig framtida död planet.

Man bara fortsätter, sedan man inte äger framtiden.