introvert, ennu ett hemskt ord. När rommet innuti är större, än det omgivande rummet.
Det är inte precis önskvärd, dessa innåtvända slitsamma folken.
Det är mera ett medgivande, sedan
jag gillar det sociala.
Så det att vara mera lagom hade jag önskat, inte att det innre rommet skall dominera.
Det är först i utbyte man har någon glädje av den man är.
Skönhetsoperationer? Det
är så många mallar på vad som är rätt.
Extrovert är ju mera som stjärnor, de strålar i sig själv, och folk dras till de.
Introvert är ju inget man eftrefrågar, något
ställe, att inte leva ut vad en ser, upplever eller känner.
Många gillar inte folk som är otydliga, dvs inte visar direkt på det som händer runt.
Allt blir repaly, jag önskar ofta att lägge ner detta
projktet, ofta förstår jag inte vad jag håller på med.
Eller som dr. Phil säger, förtiden kan förutspå framtiden? Hur länge håller jag på dådå?
Tills allt, även miljön,
är normaliserad, eller nätet kraschar, eller om jag har blivit så aktiv att jag hittar på bättre syssslor kanske.
Det hoppas jag, detta är bara på nätet, så jag kan trycka delete, den dagen jag vill,
men vill jag det?