mot

Nu igen, egentligen

Det var som om jag var valen och forumet var en valfångst-skuta, snackar om att vända på det. Jag hade ställt en fråga som inte besvarades, det gör inget för då hade jag dött, jag har använt ett liv på att inte synas, det har känts som döden att hamna i fokus, jag tror inte jag var valen häller i denna historian.

Jag är helt kadaver efteråt som åskadaren, det är inte riktig navlad, som vi säger i Norge, man sitter och ser på att andra berättar, det är inte riktig klokt att tro att man är tumlaren i historian, snackar om att virra runt, jag är helt utmattad av all ansträngningen som handlade om att sitta i en  stol en timme.

Man får aldrig veta hemliga saker, det är inte in i någons gömmor. Ett liv har jag försökt att undivka att hamna i fokus. Det hela är inte riktig klokt, och jag medger det.

Men sedan åker jag för att se på den stora happeningen, i en vars liv.

Det blir riktig stort!

när den är på riktig

helt gjord för den vikinga-uppfostran vi fick.

Min mor föll av genast, och jag hängde så vitt efter.

De sista åren tillsammans var varken hon eller jag med på vikingetokten, det var inte attraktivt att åka upp och ner olika stup.

Jag var 3,5 huvid kortare än mina skolkamrater och fason: Stift. En spiktunn kropp och ett jättehuvud i förhållande till kroppen. Att försöka göra sig till hjälte, ville inte vara i pakt med fasonen. Det hela såg ganska så oproportionalt ut. Redan då.

Jag kände mig igen i lilla Adam:

 

Stakkar lille Adam, man kan nesten se han for seg. Et av Øverlands aller beste dikt etter min mening. 

 

Lille Adams store hode

kneiser på hans tynne hals.
Man har rost ham; ikke dårlig!
Adam danser en alvorlig,
melankolsk og stivbent vals,
og er ikke vel tilmode.

Damene skal engagere,
Adam danser ikke mere.
Fra den tomme rad av stole
ser han sine venner danse.
Lange Leif har fått Constance,
fire stykker sloss om Ole!

Adam går alene hjem.
Slik er livets danseskole.
En får fire, en får fem,
en får èn, og en får ingen,
-lilleslem og storeslem.

Alle livets lunefulle
stjerner små gikk ham forbi.
Nu vil han gå hjem og dikte
sig sin første poesi.

Källan: https://sivmargret.blogg.no/1316501235_20sep2011.html

 

I namnet på VI kan man få så mänga med på ogärningar, sedan ett VI är helt livsavgörande för folk. Skillnaden är att om ett VI är utan hatets drivkraft, så smakar det så mycket bättre

Man kan vara med fast man inte är hjälten i en hjältesaga, och gudskelov så behöver man inte vara den.

Det finns många nog att ta av, och säkert även kommande.

En hel skock av dem samlas nu i Lysekil.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!