helt gjord för den vikinga-uppfostran vi fick.
Min mor föll av genast, och jag hängde så vitt efter.
De sista åren tillsammans var varken hon eller jag med på vikingetokten, det var inte attraktivt att
åka upp och ner olika stup.
Jag var 3,5 huvid kortare än mina skolkamrater och fason: Stift. En spiktunn kropp och ett jättehuvud i förhållande till kroppen. Att försöka göra sig till hjälte, ville inte
vara i pakt med fasonen. Det hela såg ganska så oproportionalt ut. Redan då.
Jag kände mig igen i lilla Adam:
Stakkar lille Adam, man kan nesten se han for seg. Et av Øverlands aller beste dikt etter
min mening.
Lille Adams store hode
kneiser på hans tynne hals.
Man har rost ham; ikke dårlig!
Adam danser en alvorlig,
melankolsk og stivbent vals,
og er ikke vel tilmode.
Damene skal
engagere,
Adam danser ikke mere.
Fra den tomme rad av stole
ser han sine venner danse.
Lange Leif har fått Constance,
fire stykker sloss om Ole!
Adam går alene hjem.
Slik er livets danseskole.
En får
fire, en får fem,
en får èn, og en får ingen,
-lilleslem og storeslem.
Alle livets lunefulle
stjerner små gikk ham forbi.
Nu vil han gå hjem og dikte
sig sin første poesi.
Källan: https://sivmargret.blogg.no/1316501235_20sep2011.html
I namnet på VI kan man få så mänga med på ogärningar, sedan ett VI är helt livsavgörande för folk. Skillnaden är att om ett VI är utan hatets drivkraft, så smakar det så
mycket bättre
Man kan vara med fast man inte är hjälten i en hjältesaga, och gudskelov så behöver man inte vara den.
Det finns många nog att ta av, och säkert även kommande.
En hel skock av dem samlas nu i Lysekil.