mot

till bödeln, jag hinner inte.

Men illustrationerna får det till att välla i magen av äckel, det finns inget värdigt, det är inte någon mening i att fira, något det hela ser äckligt ut, vulgärt? Ja just, och det är som plast-valen, bara fyllmassan kvar. Hur i all världen tar man sig ur den dåliga romanen som våra liv har blivit, hur tar man ur inmaten på teven så man får in något som är i pakt med tiden vi lever i, de överspelar sina roller bland plast-valar och annan fyllmsassa. Jag äcklas! Att man bara kan skru av teven? Men serni ni, jag har inte fjärrkontrollen just här, så jag är tvungen till att se på Inga ting. Jag menar det, det är som en smörr-gåss som redan är överfull, och de stoppar bara mera och mera på den. Och jag mår inte bra av det.

Boken är illustrerad av: https://www.lensculture.com/helge-skodvin

Och jag kan att inte skryta av att ha sett honom en gång.

det var, jag försöker sträck-läsa bilden.

Vissa fördommar passar, stress-städa även i julen, stress-läsa böcker, annars kommer bödeln, om jag inte hinner sträck-läsa ferdig billed-boken, innan klockan 8 i kväll, så kommer...

ungefär i det regimet.

Jag försöker känna mig igen, i Strandkaien 18-20 bodde vi ett år, under Wella-reklamen, jag blev född i Bergen på Haukeland sjukehus, och åkte tillbaka och pluggade och bodde i Bergen i 16,5 år. Jag har inte stalkare-natur, så jag har inte kollat efter var alla folken tog vägen. Jag har inte känd behovet, jag känner för stor respekt för folk till det. 

Kong Oscars gata? Var det där de hade konditoriet? Där jag såg Kenneth Sivertsen på 90 talet Levde han då? Vem flera såg jag på det konditoriet, en komiker som hette? Han hette?

Jag såg även Helge Jordal där, var det där? Han har en hel dal uppkallad efter, där försökt vi att nå Ulrikens topp, det blev för långt eller högt. Stoltze-kleiva, det känns som det förförra livet.

För i mellan detta och det förr-förra livet, kom vi till en annan industri-stad, och den var riktig unik och den heter för Södertälje, men se detta är att komma bödeln i förköpet, sedan jag har inte klarat att slappna av sedan länge före Bergens-tiden. Att leva som om bödeln är efter en kronisk, är också ett öde, som behöver sin realitetsprovning.

En handfull folk från Bergen har jag fortfarande kontakt med. Och de är väldig viktiga fortfarande. 

Boken är väldig lite anklagande, och bilden av den skruttiga julen är från olika shoppingcentra, meninglöshetens centra. Jag gillar inte shoppingcentra, jag får klaustrofobi i dem, särskilt före julen för då är de proppfulla. Det är bra att boken inte är på 770 sidor för då hade jag inte hunnit innan den imiginära bödeln, kommer: Klockan 8 PM eller 20.00

Jag har läst någon text han har skrivt om klimatet, så jag vet var dessa folken står, de står med benen på jorden, och det är inte så aller värst i dessa dagar:

I galningarnas och galenskapens era.