Världsarv och min promenad-väg.
Och fast det växer lite svampar och bär där, så tänker jag att det inte är så bra att äta gamla farbörder? Fast det är nog en dum tanke. Våra
och allas kroppar recirkuleras efter vi är döda, vi blir till jord, ja inte plasten, som nu har blivit till en del av våra kroppar, den förblir plast. Våra kroppar är precis om växternas och består av mineraler, vi
består av Carbon och Nitrogen och Phosfor och olika spårämnen och spår-metaller och vatten, våra kroppar är fulla av vatten, eller vätska. Allt vi äter blir till oss, och sedan går vi tillbaka till det vi åt.
Många gillar inte tanken, de är suveränt över den nivån?
Nejdå, det är omöjllig att komma över den nivån, de kan riskera att hamna i någras magor efteråt, uppätna och del av den
naturen de försökte att döda. Tänk vilken förmåga vi har haft till att distansera oss, för bra för naturen? Nejdå inte med plast i, är vi inte bra nog för naturen, en riktig värdesänkning,
plast-valer och plast-människor, silicon finns i naturen ja, men inte i den formen.
Vilket hemskt öde, sedan när vi måste äta mera och mera plast för att överleva, så kvävs vi till slut av vår egen
plast, som är ett olje-produkt, konstgjord fult och de fyller haven som har varit vårt matbord. De fyller också marken och ligger i skogen, ofta med hndbajs i och ofta fylld med mat i till rottorna. Det gäller att mata djuren?
Tänk
att döda källorna till liv, skogen, matjorden och haven. Och fylla dem med avgasar, plast och kemikalier, som vi en dag måste äta, för då finns inte den maten längre som vi trodde bara kom ifrån affären. Själv-packade
och fria från allt.