mot

även slå fast att jag kanske häller inte kommer helt till Syd-Amerika eller till månen eller till Jupiter, allt hade en gräns. och man kan slå fast det är svårt att lyssna på event medan man plockar äpplan, sedan mobilen laddar ut, och det är långt större med folk som kan ta in nya insikter, ja för många människor har fått tagit insikterna sedan, och det är mera imponerande än att bara kunna självhävda.

En insikt från mötet, var att det inte är behov för att byggas nytt, 98 % av alla behov är redan byggd ut, det finns inget reellt behov för nybyggande, och jag har förstått det, men det bryter med tränden.

Nu utgör vi 96% av biommasen på jorden, vi och våra husdjur. Det är inte någon människo-rätt att bo en person per 100 kvadratmater boyta, det är inte normalt. Så Carl i den ideella stiftelsen till SVT som bor på 34 kvadratmeter, är det inte synd om, kan vi slå fast, fast att han tjänade bara 769 kronor per år. 

Det finns en över-kapacité i maskin-parken, kan man kalla det det? i material, energi och arbetskraft, men grundlaget är borta, och då blir det är som ett lokomotiv i full fart på fel spår.

För då dödas biodiversiteten, eller rättare sagt, livet på jorden. Vi skall se näramre på vad natur är, hur lång tid tar det för naturen att återhämta sig, när den inte kan återhämta sig mera, på vad kemilkalier är, vad är en halveringstid, vad är en natulig succesion i naturen, och vad som är en stabil natur. Ja i naturen. Vem står bakom utvecklingen av konstgödningen? Vad är ett kulturlandskap, och sedan menar jag att Sørfjorden i Norge, är ett gammalt exempel på en fjord som har varit gravt förorenad, och se närmare på hur lång tid det tar för livet att etablera sig påny. Det finns folk som har forskat på Sørfjorden, men jag är osäker på vad de heter. Matforsk, kanske? 

Detta är hela min utbildning, ja den misslyckade, jag skorar högst poäng på känslan av misslyckande i Schema-teorin, ja i psykologin, jag som hade världens största ambitoner, hamnade i stället i känslan av misslyckande och skam, sedan det inte var öppenbart för mig varför jag hade ett handicap, som jag inte kunde se, att alla de andra hade.

Då är vi inne på ren psykologi, och att jag skall vara glad för att min far var med mig i samtal de sista åren av sitt liv. Och därmed har givit en nyckel till förklarningen. Två år är helt borta ifrån mitt minne, 8 - 10 år, och därefter är det en så grav personlighets-ändring (https://www.goodtherapy.org/blog/psychpedia/psychogenic-mutism) 

att det inte är samma personen före och efter. Och att jag stort sätt bara kommer i håg livet efter. 

i dag förstår jag, att jag ändå skall vara tacksam när jag jämför med andra, sedan många aldrig får någon chans alls. För jag har fått utroligt mycket i från livet, långt mera än de flesta har fått, och därmed är det en glädje att få jobba rent ideellt för miljön, och en stor möjlighet till att få ge tillbaka något av det jag fick.

Jag som gillar att vara så tuff, måste bara medge läget.

Just precis, det är där jag har blivit speglat, en vandrande super-tönt: Tullekoppen!

Man måste ha barna-sinnet kvar om man inte skall bli blassé, cynisk och likgiltig.

Och fortfarande tro sten-hårt på superhjältarna, jag ser att det är flera i miljö-rörelsen, som har sina superhjältar kvar.

I dag har jag varit på stan, och haft med mobilen, sedan mejlen strejekade, och kommer jag i miljön som blir för mycket, för högferdiga och stela, så går det hela i gång, inte superhjälten -bara supertönten. Då drar jag upp min gröna COOP-tyg-påsan och placerar den högst synlig på bordet, för då räknar jag med att det tar extra lång tid för att få service. Coop-påsen är ju bra kvalité, den har inte gått sönder än, men räknas ännu inte till trendmärken, än.

När jag kommer i högferdiga miljön, så börjar jag att svättas per automtaik, och urskiljer rena stress-hormoner, som jag måste hantera på något sätt. 

Sedan såg jag att de hade en kaffe-maskin och då prickade jag in en rosa kopp med röda prickar, som jag tog latte i medan jag väntade, högst artigt.

Och sedan blev jag skickad till affären i gatan bredvid, och där fick jag hjälp, och sedan gick jag villse och kom in i en gata där de bygger om, det ena huset i byggas i kott-mönster och det andra i guld, det skorrar i huvudet, och jag måtte vända, sa byggnadsarbetarna, och då ser ni går alla tönt-genar i gång samtidig, och för att tuffa mig riktig upp, så satte jag koppen i munnen, och lotsas vara sten-hård.

Det hela måste se ganska löjligt ut, antingen blir de lite impad, annars gör de en kort analys, och ser precis vad det är: Super-tönten.

Och sedan har jag gått förbi en affär i Gamla stan och sett ett klädes-plagg i två-tre år, handsydd i Nepal och det gamla engagmenagen för fjäll-folket i Tibet och Nepal kommer fram, och minnen om kusinen och jag som gick till Shangrila i Oslo, då vi släppte hemma-från, ingen av oss var särksklit världens-vana då. 

Och jag blir aldrig världensvan, jag är precis den samma tönten överallt. Jag kommer ifrån bygden ju, och det kan aldrig bli mera än det är.

Min bror och jag liknar mera och mera med åren, i fina sällskap kommer han i Pizza-Grandios-T-shirten sin, och jag, jag kommer säkert till slut utklädd som Batman eller Spindel-manen, Peter Falk, för det var min brors urspungliga superhjälte. Han hade de första tidningar, som kom på tryck i Norge, tills min mor recirkulerade dem, och sedan min far inte kastade någon ting, men äldade upp all ting, så måste det hela ha gått upp i rök, serni.

Jag var dödstrött i morse, och det känns inte så anorlunda ut än.

Låten som passar, hitar jag inte, så då tar vi den andra av pur trötthet.

vägar mellan kung och vrak.

Det är en episod av Dr. Phil och sedan så raseras plattformen.

Det är väldig tunn i allas liv, tror jag, gränsen mellan kung och utrangerad vrak.

I en sammanhang kan man bli kung, så länge sammanhangen finns där.

Utan den var man liksom bara ingen kung.

Det är därför människan är ett dåligt kunga-ämne, de känner inte någon måttehåll, de kan inte konsten, för den beror alltid på sammanhangen.