slå fast, att jag inte kommer nåt-vart, så länge jag skyddar mina åsikter oavsett vilken milljö jag är i, nästan som mot smittan, som om åsiketerna var patenterade, och det blir alldeles omöjligt
att vara droppen i havet, om man tror att när man ventilerar åsikterna, blir den kanske som fjärilseffekten och ett fel-slag kan förstöra hela det stora auditoriet. Utan möten, kommer jag till att sitta här till det
är utgånget på datumet, det börjar växa mögel, och stinker som gammal ost.
Jag har varit på tågresa till Gnesta, mot Sörmland där Sverige har gamla vackra kulturlandskap kvar, och man känner
på friheten bort i från det som tynger. Det är som en känslighet, och som om man redan har gjort en resa så långt i en omställning, där det är omöjlig att återvända till andras förbruks-samhälle
utan att få enormt stora påslag av samvetskvaler. I dag köpte jag en gardin-stång, men egentligen köpte jag en plast-massa som omslöt en metall-stång, med väldig mycket papp och papper i, och kände mig som en
kriminell, som därmed har varit med att utrota skogen och bidragit till att Preem och liknande bolag, kan tjäna stort på att jag har omsatt deras verksamhet i valuta.
Min far var så trubbig att han fortsatte med det han tyckte
var rätt, oavsett vad folken runt honom gjorde. Jag är inte så trubbig, och därmed blir det hela för mycket av en ensam-verksamhet, då jag tror att jag måste skydda det hela, om jag skall ned till bara ett fotsteg och
inga negativa klimat-avtryck, samt bidra med att reducera totalen.
Jag är dessutom väldig ineffektiv i tid, då det måste bli till en tjugo-punkts-lista innan jag försöker i verksätta den. Därmed finns det folk
som kan mycket mera än jag, och där samarbeten säkert vore lönsamt, om jag inte fortfarande tror att det kan leda till en fjärilseffekt, och till att vi når punkt slut.
Om jag vill komme längre än där jag
sitter, så kan jag inte fortsätta att patent-skydda varje åsikt jag har och tar. Eller hur?