Då jag läste fars andra värld-krigs-litteratur, ja från 10 års ålder, som berör allt mänskligt och uti temat angiveri, även i den norska krigs-litteraturen var det ett vanlig tema, sedan där testas
personen, fullständigt.
För om du inte anger dina vänner eller samarbetspartners, så dödas du, gärna lång-dragen tortyr, helt till personen anger/angiver eller inte anger. Du riskerar att dödas oavsett, men
alla hanterar inte att dö långdraget under de värsta tortyr-metoder, det är illa nog att dö ändå.
Ärlig det skall en väldig fast natur till, för att kunde uthärda tortyr, personligen svättas
jag stresshormoner, bara jag vistas i vissa forum, men är du för nervös så kommer allt ur alla kroppens kanaler.
Låt oss säga att man är i Brasilien, och låt oss såga att Bolsonaro, och då
känner jag inte hans metoder, bortsett ifrån att regnskogen bränner pga honom, men låt oss säga att gör sig av med motståndare, via hemska metoder? Hur i all världen, kan då en minoritet skydda skogen?
De
måset vara i minoritet där, sedan massan låter det hända.
Om de saknar skydd ifrån världen runt och riskerar sina liv på att säga emot?
Det är en annan problemställning, för under andra
världskriget kom i grunden hjälpen utanifrån, annars hade kriget haft andra scenarier.
Hur väl är man rustad till att stå upp för andra? Miljön är en den mest centrala sak, hur långt går man
för något och någon och när överger man nagot och någon??
Att jag blev ensam som barn av att läsa om avrättningar? Jag var redan ensam, så det gjorde inte större skillnad. Men frågorna är
alltid de samma, men jag tror inte jag förstod det då att det ville komma i repris?
Jag tror att envar situation visar sina hjältar, i vissa fall behövs de som inte känner så mycket, och som håller huvuden kalla.
Faktumet är att det behövs alltid någon som verkligen står upp för något. Annars överger vi livet på jorden just i denna situationen. Det är det som sker just nu.
Man kan distraheras eller distrahera
andra med att gräla om parti-politiken, ja det är också ett val, som egentligen handlar om att överge den stora saken.
Miljösaken är global, det samma sker här och på alla andra kontinent.
Men ändå
är Brasilien ett skräck-exempel.