fruktansvärd okomplicerad enkel.
Jag tillhör de sociala djuren av människosläktet, som elefanten glömmer jag aldrig, och kan därför aldrig ha för komplexa relationer, jag kan inte klura ut ett helt liv,
vad de egentligen menar, och sedan byter de efteråt, det går inte, jag är för enkel för det, och minns allt, och har helt stabil verklighet-suppfatnning. Därmed går det aldrig att sälja själen, sedan den är
fast, Medan allt det andra kan bli allt för mycket. Världens rikaste man skall etablera sig Sverige. Vad i all världen skall han det för, har han inte fått nog?
Faktumet är det inte är status för alla med för
mycket pengar, man kan mera vara rädd för dem, att de vill ta alla ens pengar, de verkar helt omättliga, men jag undrar på vart själen deras tog vägen? För mycket, vad är det? Nobel-priset och Nobelmiddagen kanske,
och träffa samtliga som har för mycket? Jag menar det, jag tror det nästan är det värsta.
Och är som lyckligast när jag reser, gärna via båt, där jag har vädret mot ansiktet.
Tjejen
och jag var direkt anknytning, hon är lika lycklig varje gång hon ser mig, och Tigern och jag, och alla dem jag har haft inpå mitt hjärte av djur och människor före den tiden. Jag glömmer aldrig det folk har gjort, och
det är omöjlig att ändra uppfattningen av det. Det har många nackdelar.
Ganska så enkelt. Jag tillhör dem som har fått för lite, en typ av själslig underärnarande, som gör att jag är nöjd
med litet, och behöver inte all världen.
Det jag undrar på är om även den aller rikaste i världen har fått för lite, sedan han måste ta allt, ja lite som i familjen: Allt eller inget?
Jag
undrar på, om jag hade haft gård, så om jag binder mig för fast till kon, så svältar båda hon och jag, i fall det blir oår? Det är inte så säkert att det bli perfekt?
Då står
det utanför kyrkgården, sedan vi var för fattiga till att komma innanför:
Här vilar Inga ting och Kon!
Är det inte vackert, fast det finns dom som inte gillar kvinnor som lever med andra kvinnor eller kvigor.
Jag kan aldrig svika delfinen, som såg mig rakt i ögat, det vore ett heders-mord. Och det vore fruktansvärd eiakt att svika, dem du har knutit an til. Eller hur? Det är liv, och man kan inte göra hur som helst, mot alla dem som
har mött en! Eller hur?
Båten vi åkte med var Greenpeacers, och mötet med delfinen glömmer jag aldrig.