på radion då jag var riktig ung, jag trodde texten var så: Mitt liv förgår, men som tur hade jag kraften til att gå. Lögnen är det värsta jag vet, den är bara för uslingar, inga ting sitter
fast i lögnens värld, allt flyter. Jag tog ett beslut, som jag har försökt att hålla, att inte ljuga, sedan det är ett medel. Det ger inget fast att stå på, och en kan inte lita på den personen, utan att förgå
själv.
Lögnen är den man använder för att manipulera andra. Jag tycker inte om manipulering, och deltar inte på de spelreglarna. Det är väldig dåligt tyg i folk som manipulerar. Man får avböja
att delta på de villkoren.
Vad man tycker är inte faktan eller sanningen, personlig sanning finns inte, bara personliga upplevelser. Antigen är det samt, eller så är det falskt. Det som är sant och faktan är beständigt.
Resten kan vara vad som helst, och vem orkar att höra på vad alla tycker, jag TYCKER att det är ointeressant, dvs att kan vara andra som tycker om att höra på vad andra tycker i det oändliga.
Jag är väldig trött
på att höra på vad folk tycker, det är otroligt platskrävande i det gemensamma utrymmet.
Det ligger förhandling i tyckandet, men det började ta över, och till slut blev det bara ren dominans och väldig
tröttsamt.