antologin

gillade inte sitt namn, men presten hade sagt att namnet hade en skön betydning, och då var det det som gallt. Och vad det betyder? Den älskvärda. Därifrån har jag fått med mig den ävindliga folkusen på vem man liknar, vad förnamnen betyder, en enorm mängde med skrock och fobin, en stor dos familjehistoria, och en överdriven auktoritets-hängivenhet som jag inte alls tycker om. En ganska hjärtlig och kanske lite väl enkel och grov-maskig humor, den kan nästan övergå till att bedömmas som lite för lite avancerad. De har en dialekt som har mycket gemensamt med svenskan och ord, som inte borde gå fölorat för mänskligheten. Jag tyckte en gång i tiden mycket om stället som är en gård ganska nära den gården min mormor växte upp på. Min mormor och min mor hade mera gemensamt än jag känner att jag har med dem, men vi har gemensamt glädjen med orden, versen, berättandet och intresset för folk och andra personer. Det börjar likna, eller hur? Shillingsvisor var den tidens drama, och sedan jag inte gillar draman, så är inte shillingsvisor det vackraste som finns.

och i min mormors fotspår.

Jag har försökt att inte gå där, men det var min mormor som skrev berättelser och vers, och min mor har givit ut två diktsamlinger. Ordrik kan man kalla min mor, enormt ordrik, och jag har inte precis velat välja att bli ordrik, men se det kan även jag bli när jag skriver. Det är på tiden att dra fram alla dikter min mor drog fram, samt ordspråk och guldkorn, jag tror jag kommer i håg samtliga, och det är enormt många.

Filosof, nej sedan som biologi-utbildat så är inte människan upphöjd; de tillkom länge efter de flesta andra djur; människan är ny och har inte någon märkvärdig bra perception; det finns hjärnor som är mera avancerade; filosofien presenterar männsikans hjärna som rena och logiska, efter att ha läst om personligheter och alla dess störningar, delar jag inte filosofiens tes om att männsikan är alltings centrum. Det är den inte, sedan männsikan är en nykomling och har inte förmågan till att tänka som ETT. Den är ny varelse, med olika grader av tankestörningar, och även i Retoriken där männsikan är alltings mått, blir det inte till verklighet i en värld där männsikor inte är rationella, men förstör aktivt det runt sig. Som om de vore irrationella. Och det verkar de vara.

Biologi och poesi, passar det ihop? Ja självklart, det blir till ett perspketiv. Det som jag äger. Det har tilllkommit en insikt om att jag tyvärr äger mindre bra sidor, jag är inte enbart godhetens avbild. Att bli påig och lite för intens, när jag vill någonting, det är nog tyvärr så. Jag konkurrerar inte med kvinnor, det finns ingen intress av det, men jag kan gå igång på det i förhållande till männ, det är väl inte så vanlig, troligen? Det är nog för att jag ser på män som mera jämbördiga, tror jag. De vänninor jag är ofta sina egna, vänliga, logiska, och inte typiska flock-människor. Jag gillar inte tjafs och undviker det så långt det går, men kan bli självhävdane i förhållande till männen, för att jag inte tyckercom hierarkin, och tror inte det går att spela på sin roll, även när det gäller dem, vi får se, men jag tror jag är immun mot smicker. Det funkar bara inte på mig.