möjlig?
Till en början var det måtten i BNP som skulle maximeras i det oändliga, sedan det blev satt som ett mått på välstånd; företag som det heter, blev till bolag, enorma bolag med olika dotterbolag
som med fri konkurrens, fast det inte var intentionen att konkurrera ut andra sa de, och de solde och köpte vad som helst i vinningens syfte, det ingick i handelsavtal som gav full frihet för bolagen och som övergick till bolagsmakt, och de
solde gärna regnskogen om de nu tjänade mycket på det, och sedan så skickade de folket i fond- och aktiesparande, också när det gäller pensionen, dvs att deras pensioner placerarades i bolag som solde vad som helst för
vinningens skuld, och många, om inte alla folk kom i skuld och alla blev fast i det, fast ingen sa något om det öppet. Bolagen solde sine varor i affärer och på nätet, utan tillräcklig produktmärkning och med vilka
skador det medförde för miljön eller biosfären, dvs de områden där det finns liv på jorden, i luften på marken och i haven. Reklamen körde på och marknadsförde sina varor utifrån en positiv bild
och spelade på folks känslor för att vara någon och att vara något stort, för vem behöver inte det. Folk köpte budskapet, sedan de flesa behöver få känna sig större. Handeln var global, dvs om
man nu skövlar regnskogen och säljer ett produkt eller råvara därifrån med enorma transporter, och språket övergick i att även djuren var produkt och råvaror, och skogen, med allt livet försvann,
då den liksom stod i vägen för att ta för sig, det vill säga att den räknades för värdelös. Det var konsensus, avtal med de fleste av jordens länder, och det skulle gynna alla var budskapet. Alla? Det var
för gott till att vara sant, som dr. Phil säger, och just: Det var för gott till att vara sant. Sedan det fanns inte krav med, det var inga skuld då de gjorde det. Man kunde mäta det i ton CO2, klimatgasen, och sedan det finns och
fanns en miljöbevakning, som kan mätas i antal jordklot eller i antal djur som utrotas och det accelererade. Det var då alarmen gick och då drar man i nödbromsen? Viljan var där inte än, sedan det upplevdes för gott,
och många förstod inte att det var för gott till att vara sant. Det gynnade häller inte alla, men de rikaste länderna fick en levnads-standard som är kungar värdiga, som är ett utryck, och för många normaliserades
det och kändes som en rättighet. Men motsatsen är inte fattig, bara rimlig. Följden i denna utvecklingen som säkert kan kronologiseras bättre, men händelse och följd, eller orsak och konsekvenser, är ungefär
så, och att det hela startade med en tanke eller som en ide. Alla blev deltagande, via avtal, kontrakter, påbud, förbud och regler och subsidier.
Flera visste att det var för gott till att vara sant, men i minst 30 år hade
de, mera eller mindre, inte något de skulle haft sagt. Företag drivs lika bra om de håller sig innanför gränsen av vad som är hållbart, människor blir inte lidande av det, ekonomin kan mätas på sätt
som inte innebär övergrepp, det finns anständiga sätt att driva handel på med regelverk och lagar som stärker en handel som inte är beroende av att ta liv, andras och totalt försvarslösa liv, som bara måste
vara där om vi alla skall överleva.
Det gick lite väl långt gjorde det.
Det blev som en saga med en grym slut.
Slutet är inte skriven än, men alla som inte är utan ett samvete eller ansvar eller är
anständiga, bör sluta nya avtal i tid,