det börjar bli en lucka sedan, och jag har inte försatt mig i nya obehagliga sits eller skuld.

Jag har varit duktig, och sedan kan vi fortsätta historian där, sedan det är det svåraste att greppa att det inte finns reella grepp längre, alla har ju några band till livet, och gudskelov för det.

Vi fortsätter där. Allt annat är gammalt nytt och vi vill försöka att byta spår eller spårväxla.

Det är ungefär som next level, man skapar sig nya fokus bara. 

Som tar över fokusen.

skrev jag inte bara en rak berättelse helt uppriktig nära händelserna? Det hade nog lönat sig känslomässigt, men sedan är det en bok utan avslut och där jag närmar mig själva händelserna.

Och sedan jag egentligen ville undvika att skriva för privat eller personligen.

Undvikande lönar sig inte, sedan då landar ju all ting där. 

Det landar mitt i smörögat.