om

Vi måste avsluta livet med en saga.

Sedan mina rötter är där, så handlar sagan om den störda störe, den hypralistiga listhaug, och den slaginriktade våldsmannen Tryggve, ja inte eidsvåldsmannen, men bara våldsmannen.

Nu höjer jag ambitionsnivån upp i skyn, men på något sätt måste vi ha oss igenom detta eländet innan vi dör. Det kan inte bli värre en verkligheten.

Det nederste är bara en bord, som vi lärde i första klass i skolen, med skön-handsskrift.

Fegizzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzar

ytterpunkten att göra, den första kunde inte ha varit mera störd, den listiga var maximalt utspekulerad och den tredje hade ful koll på våld, men att de tre utgör ondskan? Ja just det problemet skall kika lite närmare på i den följande sagan. Välkomna att följa med de tre edsvorna männen? Ja ungefär så börjar sagan.

Det är inte min sak att döma andras själar, det är inte i mitt område, men sedan min far betalade partikontingenten i 50 år trogen, så ser vi även närmare på hans ideal och på dem han var trogen. Var de trogna? Trogenhet i sagor? Det finns inte i sagorna? Sagorna finns i alla länder, han hade sagor bland annat i från Vietnam, som jag har här, och Jack och bönestängeln, 1001 natt, Grimms sagor och den danska sjöjungfrun. Hur relevanta är sagor i modern tid, går det att ge skäpnader åt dessa figurer, som inte liknar alls på Askeladden eller Oskfisen. Det är något ocharmigt över denna moderna sagan, så det är svårt att ge dem några djurs skepnader. Djur har inte de samma förmågorna till att utrota, det blir svårt att hänvisa till speglar och ekon, flygande mattor och giftfyllda äpplen. Det finns en klinisk konsensus, som om det bara finns troll i sagan, utan villkor. Ingen riddare runt de runda bord. Det är något kyligt cynisk, som hände det hela på ett sterilt labb, som om ingen fredspriser finns och ingen flora eller fauna och allt liv redan var borta, det känns inte sagolikt ut, men går det att hitta någon skepnader åt dessa?

I en kliniskt färglös miljö.

I det avvaktas det, sedan det är inte säkert det finns sagor i kliniskt sterila miljön blottade för annat. I sommarvärmen som famnar oss i en klam hand, sitter vi alla och väntar på om det finns någon ting mera att hämta.

en gång i tidarna, ett helt sterilt labb, klinisk sterilt och som låg, ja inte i Wuhan-provinsen och inte i Bergen, där jag jobbade på sterila labb, eller försökte, kan man gott säga. Under kontrollerade omgivningar, som ett labb är, finns även oftast försöksdjur, och just i det labbet, utförde de experiment på fiskar. Försöksdjuren var fiskar. Bland annat en stör, som är en fisk. Vi kommer närmare in på fiskarna och experimenten, men den innehåller grav manipulering med genmassan, ja som på så många labb, och den låg i en stad de kallade Oslo, och kummen där fiskarna simmade nästan utan någon rörelse, kallade de stortinget, fast det var inget stort det som hände där. Det fanns olika fiskar där, bland annat en som led av fel-erna-erande. Men vi skall fokusera på tre av försöksdjuren eller fiskarna och återkommer.

Vi måste få fortgång eller hur, när det gäller avslutet på världshistorian, vem orkar att kasta papper bort på det. Av min bror fick jag någon gång rekommenderad: Den främmande, av A. Camus, hette han verkligen det? och där fanns meningen: Här händer det inget och allt som händer är lika meningslöst, och huvudpersonen mördar en han passerar på stranden, för honom är det fullständig likgiltig, och jag kan inte undvika den känslan, när blicken dras åt kummen, där fiskarna knappt simmar meningslöst runt och runt, i bästa fall. Där finnes inga högra mål eller syften.

Själv blev jag specialiserad i mikrobiologi, eller där riktade jag min specialisering, men i grön biologi. Mikroorganismer inkluderar virus, bakterier och andra encellade organismer, fast virus är i gränslandet när det gäller liv, och ännu mera livlös är orsaken till galna-ko-sjukan, som bara är ett protein som förmerar sig i kroppen och tar död på värden, innan den ger sig på nästa. Meningen med dem? Ja det är precis att ta livet av sin värd, och helt utan empati, dödar den sin värd.

Genkänningsfsktorn är slående, eller hur?  Helt utan empati.

Rent morfologisk, dvs utseendemässigt såg fiskarna i kummen ut som fiskar, stören, och de andra fiskarna, som vi snart återkommer till, fast de var komplett manipulerade och syftet? Det var ren tråk självklart, det är inte alltid att något tjänar något större syfte.

Vi återgår till hösten 2017, ungefär den 2:a oktober den och sista gången jag flög, jag var inte frisk då, men valde att komma mig vidare, och på flyget fick jag närkontakt med en annan ’fisk’ i kummen, den griske, som är ett norsk ord, dvs grisk, benämningen passar kanske inte på den fisken, som blev känd för att springa efter damerna på stortinget, och fast det kan vara ren skvaller, så var han så charmerande, att jag ville inte ha trott ett ord av det, och var han inte så ung, han var nog decennier yngre, så hade jag kanske satt kroken i honom, fast det var inte mig han pratade med, men sin lärare från Katedralskolan i Trondheim, och enligt läraren så var han också ett musikalisk geni, och under den resan undrade jag på om han frivillig hade hamnat i kummen. Eller om han bara hade fångats där.

Jag glömde bort att han redan hade en ny en relation med en annan i samma kumm, och han stod med deras dotter i armen, medan han konverserade med sin lärare från Katedralskolan, och sedan läraren satt i mitten, lärarens fru till högre och jag till vänstre, så försökte jag uthärda tiden och visade dottern hur man trycker upp och ner på kanalutbudet. Sedan jag inte är en stalkare, så vet jag inte mera om deras liv än det, som tur är. Allt detta i parentes. Och för sagan oväsentlig.

Men flödet ut och in av kummen verkar vara liten, eller? Det hela låter lite kummerlig.

I kommen simmade det också en Salmo trutta trutta, ja trutta trutta på grund av sin fantastiska genkombo. Att den inte har med själva sagan att göra? Ja det är gott möjlig.

På labbet hade de överdrivna budget-anslag, de hade ett renommé långt över prestationer, och överskottet använde de till udda experiment, så de skulle få minst samma samma svängutrymme år efter år efter år efter år. Det gäller att säkra sig, eller hur.

Det var laid back gäng som jobbade på det högst sterila labbet, för att inte bli osterila så gick de inte ut, men köpte sin lunch och fika över nätet, ja mera och mindre allt, de fikade gärna haschkakor eller cookies och Cola, sedan de var så coola, och maten och resterna dumpade de i Salmo trutta trutt o Co, ja precis som de gör med Salmo salar, de dumpar allt i honom, soja och penicillin, och så vidare och så vidare, fisk och fisk fru Blom, men när den får cookies, så blir det en i alla fall en glad lax, fast inte på riktig förståss.

Men tillbaka till huvudingressen.

betalade han in partikontigenten i 50 år, till vem då? vilken manipulerad fisk fick den, varje månad. Här man se på hela kummen och vart Norge befinner, lägst i miljöhierarkin, ungefär precist: Norge, Trump och Bolsonaro. Min far var blyg, han undvek ofta direkt kontakt och ögonkontakt, jag hade aldrig trott att jag hade ärvt det, om jag inte hade sett det på foton, eller så är det miljöbetingat, men något av de samma dragén har vi. Ganska så reserverade tyvärr, inte så stort. Min far hade svårt för att bli arg och för stora ord, då det gick riktig lågt skrev han i tidningen att de körde partit i gröften, för honom var det att svära, medan de andra använder som dagligtal i media. Stackars intellektuella mannen, blev deprimerad av att inget betydde något, precis som som då mannen på stranden i boken hos A. Camus, föll, sedan vad gör det? när allt har blivit likgiltigt. Ungefär när G. H. Brundtland definierade orden hållbar framtid, så dränktes Alta, under uppdämd vatten, under hennes hand. Det var tross allt urbefolkningens område.

Gjorde det något? Gör något något överhuvudtaget? är frågan.

80 talet kom, och man börja rulla vällustigt i kummen, 80 talet var våldets frigivande. Men gör det syndarna mindre att det fick vara fritt fram i ett halvt hundra år, galenmaja i kummen, allt är tillåtet i kummen, kummen omdöpandes till vadå? Semesterparadisens intagan, eller allas intrång på all jungfrulig mark, i full vällust, och vänligt la de igen skrotet, så det inte skulle komma i den norska miljörapportering. De har ju någon ära att lotsas markera.

Gör det synderna mindre när många deltar och de inte fullt så illa kopierar de värsta för att få folkets gillanden? Att sprada runt i en kumm och få solat sig i labbets strålkastare, för om man inte synas, så är man inte? Det är inte så jättestort förstår ni, det hela.

Stackars far, det gör lite gott att säga det, som trogen betalade partikontingenten, meningslöst, men det kunde inte han veta, från våra lite miserabla familie, stod han böjd över sina potatisar, med en ganska krokig krop och långa tunna ben, som tillhör familiedragen, riktig långa och tunna ben, har en del av familjen. Efter alla dessa åren, så gör det lite gott att kunna spegla sig i honom, okej han försökte ju att göra bra och rätt, och man kan då inte vara bäst och vackrast jämnt, för även jag är lite krokig och har lite väl långa och tunna ben, proportionalt sätt.

Att ge media rätt information, eller att göra någon, eller alla till lax, är omöjlig, det är ett personlig ansvar, som vilar lika tungt på allas axlar, antingen tar man det eller inte, men det säger enormt mycket om personlig kvalité. Prestige är löjlig, för det är bara sig själv den straffar. Det går inte att tvinga i något ett personlig ansvar. Man tar det, eller inte. Precis som de på labbet och fisken i deras kummar, handlar detta inte om någon djupvattensfisk, jag glömmer alltför lätt oförätter och läser inte rysk litteratur, sedan den är ganska så tung, och ärlig så skumläste jag bara Fursten av Machiavelli, och klarar inte alls ha koll på de förnärmade, och jag glömmer fort vem jag bjuder in och inte. Långförnärmadd glömmer aldrig, medan jag har glömt det innan veckan.

För grund? Gott möjligt, precis som de och de fiskarna de hade stoppat i kommen, hade de häller inte läst ryska melodraman. Tre fiskar hade de valt ut för experiment, varför eller varför inte? Pokerspel, kanske?

Stören är inte någon djupvattensfisk, är den? och den andra var Pygocentris piraya, som efter manipuleringen hette, Pygocentris piraya sylvia, ganska rationiellt eller inte, och den tredje var en torrfisk som de via manipulerande försökte att få våldelig, torrfisk är ganska enkelt död torsk, och latinnamnet efter manipuleringen var Gadus morhua vedum, i levende livet kan den gå ganska djupt. Och det var målet. 

Europeisk stör: Acipencer sturio störe, efter manipulering, är redan ganska störd och utrotningshotad.

Hur de fick tag i DNA och om detta är potentiellt möjligt? i den typ av forskning är mottot: Är det inte möjligt så skall det bli det, ganske så enkelt, och DNAet kom via Post Nord, i ett hårstrå i ett kuvert. Har man sjukdommen, totalt håravfall, vi skippar latinnamnet, man kan tro det var en fisk, löser man det på ett annat sätt.

Detta var utåt seriös forskning (och skall inte förlöjligas) för vetenskapen.

i norska farvatten?

Det spelar ingen roll när man inte bryr sig, om det är piraya, gädda eller öring, det kvittar, helt likgiltigt, och sedan fick pirayan, även manipulerad som Pigocentris piraya sylvia med sig hela den norska befolkningen via kommen, och det spelade ingen roll om alla vattendrag var överfulla med pirayor, eller hur, det var klinkande likgiltig, enligt fokkupproret.

Fanns det egentligen något som inte var likgiltigt. Nej trolig inte, barnen var likgiltiga, då det kräver personligen ansvar för att vilja skydda dem, ingen ting betydde någon ting, bunader handsydda av barn i Kina, silvret från Kicks, allt var lika lite värd, enligt folkupproret mot inga eller stora ting, ja eller mot klimathysterin, det hela är bara så stort, retrospektivt, eller hur. Och pirayor, en invasiv art, i stället för gäddan, den ena invasiva arten för den andra, men det gör ingen ting, när allt är likgiltig. Det hela är nästan lika stort som den kinesiska muren. Stort engagerande och begåvad. Som Grus grus, ungefär.

Men min far stackars, som inte var likgiltig, fick det väldig jobbigt.

Är det obegåvning som är som Grus grus i motorn, ja delvis är det nog det. Obegåvning vad är det? Är det folk utan ett repertoar av common scense och av normal känslighet, för känslor reglerar ens adferd. Men det är klart att en måste känna något för något, för att inte allt skall kännas likgiltig. En måste känna att något eller någon är viktigt nog för en. Likgiltig är det en känsla, eller det är en avsaknad av känsla. Pirayan är den utan känslor? det är omöjlig att veta, men den mani-pulerade P. piraya sylvia var utan, de hade ju planterad hela DNAn från hårstråt i kuverten in i den, där den cirklade runt i kommen.

Det gick lite sämre för den manipulerade G. morhua vedum, som de försökte att väcka ifrån de döda, men just det återkommer vi till, snart.

Ja efter för tusande gång har räddat huset från att brinna upp, då jag glömmer spisen, denna gången var det mina pannkakor jag glömde.

A. sturio den redan störda, såg ju redan ganska störd och även lite utrotningshotad ut, den var inte precis fet den fisken, får man tillägga.

De värsta sceanier för livet i och utanför kummen? Kan de som tänker två steg längre fram filosofera över. De som det är likgiltig för vad som händer två steg fram, behöve inte det. Att det inte är likgiltig? Varför är inte det likgiltig? Om allt det som är utanför kummen, är det?

Vi har låtit dem i kommen representera oss. Vad speglar P. piraya sylvia i människor, som de låter manipulera sig?

Vad är det som hände, för precis som i sagorna hände det redan i förtid.

Snipp snopp snut, och fast de la ned all sin möda, men så enorm stor var den inte, blev det svårt att få liv igen i G. morhua vedum.

Och vi låter er avsluta sagan, precis som i verkligheten.